Tre frågor om en litteraturkanon

Jag kan inte låta bli att tänka på fornminnen....och julafton. Det var det som sverigedemokraten Levi Klausen kom på som exempel på vilken svensk kultur han ville värna i en tv-intervju för några år sedan. 

Exempel är alltid svårare än principer. Det fick kristdemokraternas partiledare Ebba Busch Thor känna på i Aktuellt. Att förlora ansiktet offentligt med att inte känna till att Selma Lagerlöf skrivit Gösta Berlings saga, August Strindbergs som upphovsman till Giftas och Klas Östergrens Gentlemen är inte roligt. Risken finns att det häftar fast och att inte minst politiska motståndare har fått en tacksam angreppspunkt i framtiden. Om Busch Thor har otur kommer det att komma pikar från

både det ena och andra hållet om hennes litteraturkunskaper. Dessutom blir ju frågan om litteraturkanon svårt att driva framöver. Tre frågor som mycket väl kan skjuta ett politiskt förslag i sank.


Jämförelsen med sverigedemokraten i Filipstad är kanske orättvis, men det är när det ska ges exempel på vad politiska förslag faktiskt betyder och ge exempel som politiker sätts på prov. Det är i sådana situationer som journalistintervjun är jobbig. Det är inte lätt att komma på sådant som man egentligen vet när man står framför kameran eller har en mikrofon framför sig. Vi har väl alla suttit och suckat över att de tävlande i "Vem vet mest" inte kan svaret på de frågor vi enkelt klarar av i tv-soffan. Men tv-soffa och direktsändning i Aktuellt är olika saker. Inte för jag vet om det var tillfälligt hjärnsläpp hos kristdemokraternas partiledare, men det spelar ingen roll. I det politiska spelet brukar inte sådana hänsyn tas. Det som är sagt är sagt....eller kanske i detta fallet osagt.