Att svartmåla motståndaren (negative campaigning) är en vanlig strategi i valkampanjer. Jag återkommer säkert många gånger till detta fenomen, inte minst eftersom valaffischer där budskapet handlar om att ge sig på motståndarna oftast är mer drastiska, ideologiskt vassa och inte minst roligare än de som för fram positiva budskap om det egna partiet.
En variant på att svartmåla motståndaren är att hävda att partiet/kandidaten inte menar vad de säger, att det bara är en putsad fasad som visas fram i offentligheten. En samtida variant var när SSU i valet 2006 tog fram tecknade karikatyrer där Reinfeldt framställdes som en
varulv.
Men SSU var långt ifrån först. Samma typ av kampanj använde Högern i 1936 års kampanj då socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson svartmålades på olika sätt på affischer och i dagspressannonser. Budskapet var att bakom Per-Albin Hanssons leende mask doldes statsmonopolisering av näringslivet.
Att svartmåla motståndaren (negative campaigning) är en vanlig strategi i valkampanjer. Jag återkommer säkert många gånger till detta fenomen, inte minst eftersom valaffischer där budskapet handlar om att ge sig på motståndarna oftast är mer drastiska, ideologiskt vassa och inte minst roligare än de som för fram positiva budskap om det egna partiet.
En variant på att svartmåla motståndaren är att hävda att partiet/kandidaten inte menar vad de säger, att det bara är en putsad fasad som visas fram i offentligheten. En samtida variant var när SSU i valet 2006 tog fram tecknade karikatyrer där Reinfeldt framställdes som en varulv.
Men SSU var långt ifrån först. Samma typ av kampanj använde Högern i 1936 års kampanj då socialdemokraternas partiledare Per-Albin Hansson svartmålades på olika sätt på affischer och i dagspressannonser. Budskapet var att bakom Per-Albin Hanssons leende mask doldes statsmonopolisering av näringslivet.
Kommentarer
Skicka en kommentar