Propagandainspektionen (vecka 24): Tack och på återseende!

EU-valet 2024 är över. Ser man till mandatfördelningen var den enda förändringen i Sverige att Vänsterpartiet fick ett extra mandat och att Kristdemokraterna förlorade ett. Mycket väsen för ingenting kan man tycka, men flera saker överraskade bakom dessa siffror. Framförallt att Sverigedemokraterna gjorde ett sämre val än i 2019 och därmed bröts partiets ständiga framgångssaga. Att Miljöpartiet skulle göra bättre ifrån sig än i riksdagsvalet var ingen högoddsare, men ingen trodde väl att de skulle bli tredje största parti och gå förbi Sverigedemokraterna? Vänsterns starka valspurt överraskade också, men att Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna skulle klara 4-procentsspärren var kanske mer väntat.

Så vad bär vi med oss efter ett antal veckors kampanjande? Vad stack ut? Vad har vi lärt oss? I detta inlägg ger Propagandainspektörerna Orla, Nicklas och Bengt, sina tre bulletpoints av EU-valrörelsen 2024. Och därmed är också Propagandainspektionens arbete avslutat för denna gång. Nu fortsätter vi att arbeta med våra kollegor i EEMC med att jämföra kampanjerna i de olika länderna och förhoppningsvis kommer det en bok framöver. 

Orlas tre punkter

1.      Bästa affischen  

Den konstnärligt sett mest intressanta svenska affischen var utan tvekan Liberalernas affisch om ”blågul solidaritet” gjord av den ukrainska konstnären Nataliia Mykhailetska. För det första är det tal om något så ovanligt som en tecknad affisch, för det andra är den i en grafisk stil som helt klart påminner om 1930- och 1940-talen affischer. Och frågar du oss var det guldåldern för affischkonsten. Budskapet i den ukrainska affischen är tydligt: Sverige och Ukraina har mer gemensamt än de blågula färgerna i flaggan, vi har ett gemensamt intresse i att hålla Putin ute. Att affischens formspråk påminner om tiden runt andra världskriget är ingen slump (se partiets kommentar på LinkedIn)

 

 2.      Det är humor, det är humor, det är humor!

I Danmark var det inte det konstnärliga som drog till sig uppmärksamheten, utan humorn. Ovanligt många politiker gjorde affischer där de skojade med sig själva – från Alternativets spetskandidat som spelade på sin fäbless för marijuana, via Socialistisk Folkeparti vars kandidat skojade om sitt dåliga uttal av engelska (the Ice is melting at the pøules) till Liberal Allians, vars kandidat Henrik Dahl dels gjorde en affisch med graffitti på (så folk slapp göra det själva) och uppmanade folk som var trötta på honom att skicka honom till Bryssel.

 

 

3.      Please endorse me!

Ett annat fenomen som var tydligt i Danmark var ”endorsement”, alltså att man låter en känd politiker som inte är valbar uttala sitt stöd för en av partiets kandidater. ”Gör som X, rösta på Y”. I Sverige fanns det några affischer med partiledare som stöd för kandidaterna, men utan den verbala formen. I Danmark blev det en stor trend detta val, men roligast var Danske Folkepartis kandidat som bad väljarna att lita på hans hund!

 

Nicklas tre punkter

1.     1. Den ryska björnen…

"…och lite annat som vi ska sätta upp gränser och murar emot". Det präglade många av budskapen från partierna under valrörelsen 2024. Centerns gränstema innefattade många saker som vi borde hålla borta. Putin, förstås, men också klimatförnekare, fossilkramare, byråkrater och förtryckare i allmänhet. Moderaterna ville sätta gränserna mot kriminella, och Kristdemokraternas budskap löd kort och gott ”Gränser och frihet”. Och Sverigedemokraterna ville bygga murar. 

 

       2. Listan som blåste bort

En del valrörelser har haft nykomlingar som satt stora avtryck på politiken, både under kampanjerna och genom att också lyckas nå representation i parlamentet. Urtypen är väl Ny Demokrati som på några få månader lyckades få med sig 6,7 procent av väljarna och ta 25 mandat i riksdagsvalet 1991. I Europaparlamentsvalet 2004 lyckades nybildade Junilistan mobilisera 14,5 procents stöd på en EU-skeptisk politik i kölvattnet av Eurostriden och folkomröstningen året dessförinnan. Piratpartiet hade visserligen ställt upp i riksdagsval tidigare, men fick i sitt första Europaparlamentsval 2009 7,1 procent av rösterna. 

 

2024 års val var det Folklistan som hade potential att bli "Årets nykomling". Men efter en kampanjstart där företrädarna Sara Skyttedal och Jan Emanuel försvann i helikopter när   journalisterna ville ställa frågor, blev det relativt tyst om det nybildade partiet. Försöken att hålla  liv i intresset genom att pytsa ut partiprogrammet bit för bit genom olika mediehändelser ledde inte till någon valframgång. Inte heller var det framgångsrikt att erbjuda samlarbilder i form av  ”opinionstokens” som dessutom utlovade ”speciella upplevelser med Jan Emanuel”.

3. Mycket är som vanligt…

Om vi ser till själva kampanjandet finns det mycket vi känner igen från förr. Valaffischerna – den kampanjkanal vi här på bloggen har ett särskilt gott öga till – har suttit där ute på stan som tidigare valår, och inget parti har vågat vara det första att avstå från dem. Valstugor har hållit öppet och kandidater, partiledare och valarbetare har jagat väljare på gator och torg. Reklamfilmer av olika karaktär har dykt upp i olika medier som de brukar. Samtidigt ändrar sig saker också. Mer av valrörelsen sker genom och i relation till sociala medier. Det blir också svårare att överblicka vad valrörelsen handlar om: Den som inte lyfter blicken från sitt TikTok-flöde får helt andra intryck av vilka partier, kandidater och frågor som är viktiga än den som förlitar sig på TV-nyheter eller lokalpressen. Så även om mycket känns igen förändras förutsättningarna hela tiden för partier och kandidater, precis som för medier och väljare.

 

Bengts tre punkter

1.     Ett tal till nationen

TV4:s avslöjande om Sverigedemokraternas trollfabrik dominerade stora delar av valrörelsen, men frågan är om inte partiledaren Jimmie Åkessons krishantering med ”talet till nationen” på Youtube är det vi minns. Istället för att erkänna några fel gick han till generalangrepp och hävdade att det rörde sig om en ”gigantisk inhemsk påverkanskampanj från det samlade vänsterliberala etablissemanget”. Ord som ”klägg” användes och granskningen kallades för ”hemmasnickrade svartmålningskampanjer”. Att attackera alla andra, se medierna som fiender och inte erkänna någon som helst skuld är inget som är unikt för Sverigedemokraternas partiledare.  Det här sättet att krishantera hittar vi hos många populistiska politiker runt omkring i världen. "Erkänn inget" och "gå alltid till attack" är den övergripande strategin. Så här i efterhand verkar det kanske inte fallit så väl ut.

 

 

 

2. Valvakor har sina risker

En annan sak som kanske stannar i minnet är att Sverigedemokraternas valvakor skapar så kallade pratskandaler. Det vill säga att politiska skandaler skapas genom att någon säger bort sig. På valvakan 2022 var det Rebecka Fallenkvist som ropade ”Hell seger” i direktsändning för att sedan bli omplacerad. I söndags kväll var det partiveteranen och riksdagsledamoten David Lång som sjöng ”Ausländer raus” på festen när Expressen hade bandspelaren på. Den gamla technohiten L’amour Toujours med Gigi D'Agostino från 1999 har fått spridning i högernationalistiska kretsar på senare tid. Den skapade också en stor skandal i Tyskland för några veckor sedan då överförfriskade överklassungdomar just sjöng ”Ausländer raus” till hitlåten ifråga på semesterön Sylt. Det pikanta detaljgen för Sverigedemokraterna är väl att det verkar som Fallenkvist föreslagit till DJ:n att spela låten. Får hon vara med på valvakor framöver?

 3.     Gaza goes Europe

Nu får vi väl se vad väljarforskarna drar för slutsatser, men inga politiska kommentatorer som jag hörde diskuterade vilken effekt som protesterna mot kriget i Gaza kunde få för valresultatet i EU-valet. Överhuvudtaget såg jag inga kopplingar mellan dessa två under valörelsen. De hölls helt isär, trots att Gazakriget i stor utsträckning blivit en höger-vänsterfråga. I efterhand har ledande vänsterpartister också hållit fram palestinafrågan som en valvinnare och på nätet har aktivister också spridit bilder som kopplat ihop EU-valet med kriget i Gaza. Men där verkar de politiska kommentatorerna – inklusive undertecknad – missat en väsentlig del av valkampanjen. Det blir att hålla bättre koll nästa gång.