Er man i TV-rutan (igen)

Public service hamnar ofta i centrum för den svenska mediedebatten. Det är ingen hemlighet att delar av regeringen och dess stödparti är starkt kritiska till public service i dess nuvarande form och denna uppfattning har stärkts de senaste åren. Men public service har en stark ställning bland den svenska befolkningen och inte ens förslaget om ett smalt public service verkar vara en valvinnare. Den som vill fördjupa sig mer i det kan läsa Ulrika Anderssons kapitel från SOM-institutet HÄR.

 

I väntan på public serviceutredningen

Den parlamentariska kommittén som utreder public service ska komma med sina förslag nu i slutet av maj, men Jan Scherman har redan gått ut i DN och kritiserat den kommande utredningen efter att ha fått information från insidan. Scherman var inte nådig i sin kritik och menade att regeringen (med starkt stöd av SD) vill slakta public service och minska dess oberoende. Det lär bli debatt framöver.

Public service har varit ifrågasatt tidigare. Det finns gott om historisk forskning att ta del av för den som vill. Ofta har kritiken kommit från höger, men det finns också exempel på kritik från vänster. Mediemodellen med ett starkt public service är livskraftig och forskningen har också kunnat visa att länder med stark public service har bättre informerade medborgare, vilket brukar ses som viktigt i en demokrati. Vänstervridningen som så ofta talas om är inte så glasklar som kritikerna säger och inte heller argumentet att public service snedvrider konkurrensen på mediemarknaden har ett starkt empiriskt stöd (även om det inte kan avvisas). Nordicom gjorde en kunskapsöversikt som tar upp flera av de ovan nämnda sakerna. Läs HÄR.

Historien om public service

Förra veckan publicerade UR en kort explainer där jag medverkar och pratar lite om public service, vad som var bakgrunden och hur public service förändrats i takt med att samhället förändrats. Titta på 12 minuter mediehistoria HÄR.



Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer