Det kommersiella valet. Veckans valaffisch v.27

Kommersiella aktörer har alltid förstått att utnyttja en aktuell situation för att sälja sina produkter. Därför är det inte förvånande att även ett riksdagsval används i reklamsyfte. Historiskt finns det gott om exempel på detta, som när man låter igenkännbara politiker uppträda i tecknade annonser för cigaretter - förmodligen utan deras godkännande. Dessa två exempel kommer från valkampen 1911, med Socialdemokraternas Hjalmar Branting och (förmodligen) den borgerliga Eric Trolle:

Även restaurangen Djursholm hakade på valtemat på 1940-talet:

  

Reklamen är ett tydliga exempel på att konsumtionssamhället bygger på konsumentens "fria val", och att konsumtion och politik smälter ihop som två exempel på samma sak, nämligen valfriheten. Att ha rätten att fritt välja bland tillgängliga politiker är samma sak som att fritt kunna välja mellan tillgängliga varor. Det finns mycket kritik av användandet av kommersiell marknadsföring inom politiken (political marketing), men det är först med 1980-talets valaffischer som man i Sverige börjar se likheter. (I länder som USA, Frankrike och England började det redan på 1950-talet.) Men faktiskt började kommersialiseringen långt tidigare, när man började acceptera att politiska val och kommersiella val var uttryck för samma mekanism.

Numera är det ingen som reagerar på att politik används som en skämtsam ram för reklamkampanjer. I juni 2018 satte ÖoB, det tidigare Överskottsbolaget, upp sina "valaffischer" för Lågprispartiet med "veckans vallöfte". Förmodligen finns det en extra vits i valet av namn, eftersom varuhuset i hög grad säljer billiga varor när de har fått in ett parti av något. Ett lågprisparti, helt enkelt. Nu kan vi bara vänta på att det begreppet vänds ironiskt mot något av riksdagspartierna.

 
//Orla Vigsö