Semestertider - Veckans valaffisch v. 29


Om "semester" kommer att dyka upp i 2018 års valrörelse, kan man vara nästan säker på att det är i samband med klimatfrågan: hur kan vi åka på semester med gott samvete, det vill säga utan att belasta miljön på ett oansvarigt sätt? Kanske Vänsterpartiet lyckas få in frågan om arbetslösa, utförsäkrade och andra som inte har råd att åka någonstans på semestern, men det är nog också så långt det går att dra in semestern i dagens politiska debatt.

Annat var det förr. 1948 gick Socialdemokraterna till val på kravet om tre veckors betald semester för arbetarklassen, och 1960 var det på kravet om fyra veckor. Däremot verkar kravet på fem veckors semester - något som infördes 1978 - inte ha satt sig spår i valaffischerna.


1948 handlade kravet på tre veckors semester helt entydigt om (industri)arbetarna som svettas i verkstäderna och fabrikerna, med sammanbiten min och medvetenhet om deras klasstillhörighet, medan drömmen om att kunna vara ute i solen och den friska luften lever kvar. För det var det semester handlade om: att komma ut och få sol och frisk luft, så man kunde komma tillbaka till jobbet med nya krafter. Det var inte en fråga om "upplevelser" eller "avslappning", det var regenerering av arbetskraften.





1960 års affisch - som jag håller för en av de mest lyckade svenska valaffischerna genom tiderna - har ett helt annat språk. Borta är vardagens slit och smuts, i stället är fokus på den svenskaste av alla semesterformer: stugsemester vid vattnet. Redan 12 år efter den socialrealistiska skildringen av fabriksarbetaren har semesterfrågan blivit en fråga om avkoppling, om njutning och upplevelser, kanske med egen stuga och båt. Tydligare kan bilden av Socialdemokraternas omvandling knappast bli: klara färger i stället för dystra, mörka färger; ingen våldsam kontrast mellan produktion och ledighet, och ingen underliggande föreställning om att arbetet är det viktiga och semestern en förutsättning för att man ska stå ut med vardagen. Den nya tidens socialdemokrater kunde inte känna igen sig i 48 års bild, för så såg inte deras vardag ut längre.
 
//Orla Vigsø

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Fyra spaningar i invasionens skugga