När sjukdomar får ett ansikte

När sjukdomar får ett ansikte tar vi dem på allvar. Från att ha varit något som drabbar osynliga andra kommer de plötsligt närmre. Det är när nära och kära insjuknar som vi inser att hotet är verkligt, inte vara något abstrakt långt borta. Jag vet flera sjukdomar där närståendes ansikte direkt dyker upp när jag läser eller på andra sätt får höra talas om den. Identifikationen gör att man tar det på allvar.

Men kända ansikten kan också fylla den funktionen. Kändisar är ställföreträdande nära och kära, vilket är en central del av kändiskulturen. Vi reagerar på vad de gör och säger och identifierar oss med dem. Även om vi inte alltid tycker om dem har vi en relation. Vi känner dem fast än vi givetvis inte känner dem alls. De kanske inte är vänner, men åtminstone någonsorts virtuella grannar eller bekanta.

Sjukdomar gör dem mänskligare och ur ett kriskommunikationsperspektiv är de också  effektiva. När sjukdomen får ett ansikte kan vi relatera till den. Sjuka och avlidna är inte längre anonyma siffror. Vi känner empati och ser människan bakom siffrorna.

Genom åren har många kändisar fått rollen av att ge sjukdomar ett ansikte. Den första jag minns var på 1980-talet då Sighsten Herrård gav AIDS ett ansikte. Men det finns många andra exempel. Stephen Hawkins, Maj Fant, Ulla-Carin Lindqvist (ALS), Michael J Fox, Muhammad Ali (Parkinsson), Dolly Parton, Susan Sarandon (endometriosis). Listan kan göras lång. En del har medvetet använt sitt kändisskap för att sprida kunskap om sjukdomen, andra har inte haft samma drivkraft utan hamnar mer ofrivilligt i rampljuset.

Nu har covid-19 fått ett ansikte med Adam Alsing.


    

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Läs mer