Något om riskkulturer

Under coronakrisen talas det mycket om kulturella särdrag. Synen på myndigheter, politiker och varandra sägs starkt påverka hur vi hanterar krisen och inte minst de påbud som kommer. Kort sagt är riskkulturer avgörande för vilken strategi ett land väljer. Nu har de flesta länder valt att stänga ner stora delar av samhället och Sverige är närmast ensamt i sin strategi med att lita på att medborgarna själva kan ta ansvar för sin egen och andras hälsa om myndigheterna säger till dem att göra så. Frågan är om vi har siffror som kan hjälpa oss att förstå mönstret.

Forskning om risk- och kriskommunikation har då och då snuddat vid hur skillnader i kulturer kan skapa skilda förutsättningar för kriskommunikation. Corna, Dressel och Pfeil försökte i en studie publicerad 2016 differentiera olika länders riskkulturer. Myndighetsförtroende visade sig variera, men inte bara det. Föreställningar om kriser gick att förutse, vem som var ansvarig för att hantera en kris, vem man skyllde på om det gick snett skilde sig också. Sverige definierades som en statsorienterad riskkultur där tilliten till statens roll är stark. Till skillnad från t ex Holland där individens ansvar står i centrum.  Italien sågs som en fatalistisk riskkultur, där förtroende för myndigheterna är extremt låg och möjligen kan de hjälpa till att bygga upp samhället igen. Inte förhindra någon kris. I en ännu inte publicerad analys naglade jag fast den svenska riskkulturen genom att 2018 ställa frågor till ett stort antal (2500) medborgare om deras riskförberedelse och vad som kan förklara om man "preppar" eller inte. Inte särskilt förvånande var tilltron till myndigheterna stor i Sverige, men det fanns de som inte riktigt litade på att myndigeterna skulle fixa allt. Som bilderna visar är de som förväntar sig att kriser kommer att inträffa mer benägna att skaffa sig en krislåda eller på andra sätt förbereda sig. Men även om man misstror myndigheternas förmåga att hantera kriser spelar roll. På samma sätt förbereder de som anser att det egna ansvaret är stort mer än de som tycker att det mest är myndigheternas siffror.






Alessio Cornia, Kerstin Dressel & Patricia Pfeil (2016) Risk cultures and
dominant approaches towards disasters in seven European countries, Journal of Risk Research,
19:3, 288-304, DOI: 10.1080/13669877.2014.961520

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Läs mer