Inte en kris, utan en megakris
Många förundras över hur
överraskade alla verkar vara av coronakrisen. Det planeras ju och övas på
krisscenarier - inte minst pandemier - hela tiden! Så varför är inte alla
bättre förberedda? Det finns säkert en hel del att fundera på vad gäller
krisberedskap, men krisforskare har längre pratat om svårigheterna att hantera
kriser i en global värld där omfattningen av kriser är större, komplexiteten i
samhället bara ökar och sociala och ekonomiska system är globalt
sammankopplade. Lägg därtill att kommunikationen är blixtsnabb och att
samhällsutveckling och innovationer gör att kunskapen om många saker som
påverkar och kommer påverka oss är okända (genteknik, AI, nanoteknologi mm).
De senaste decennierna har många krisforskare börjat använda begreppet megakris. Skälet är att gängse krisdefinitioner inte fångar in globala kriser karaktär, vilket gör att vi inte förmår att hantera krisen så som vi är vana vid. För megakriser är inte bara "mer" av allting, utan också av en annan sort som utmanar allt vi vet om kriser.
Krisforskaren Patrik Lagadec definierar en megakris som:
1. Global dislocation: En megakris är inte bara knutet till en händelse och dess dominoeffekter. Den förstör våra referensramar. Lagedec pratar om "förvätskning av berggrunden", dvs. att allt som var fast sätts i gungning.
2. Multiple concomitant and interlinked scenes of crises: Flera olika kriser sker samtidigt och Lagedec målar upp bilden av "skurkaktiga" vågar som matar varandra och hämtar energi från varandra.
3. Systemic blackouts: Problemet är inte längre dominoeffekter, utan att allt avstannar eftersom det globala beroendet gör att allt är sammankopplat.
4. Instant crystallizing dynamics. Allt sker samtidigt och förhållanden kan snabbt totalt förändras. Lagadec pratar om kristallisering, dvs. att något som verkat normalt helt plötsligt får en anann form.
5. From accidental failure to embedded function: (mega)kris är det naturliga tillståndet. Utmaningen är inte längre att se till att havet förblir lugnt utan att vara beredd att segla i en storm.
Hur ska då en megakris hanteras? Ja, det är det som forskarna försöker klura ut. Lagedec pekar ut ett antal saker. Vi måste inse att vi inte har en karta eller manual att gå efter. Vi måste erkänna det okända. Att upptäcka megakriser handlar inte om att känna igen signaler om vad som är på gång, utan att "känna igen det okända". Ledarskap måste då också kunna improvisera och uppfinna nya verktyg allt eftersom krisen utvecklas. Samma sak gäller de som krishanterar. De måste kunna arbeta i kaos.
Dessutom är det meningslöst att tro att vi kommer tillbaka till det "normala" igen. Efter en megakris lever vi i en delvis ny värld. Låter det besvärligt? Kanske inte konstigt att krishanteringen av coronapandemin kanske verkar lite ute på hal is ibland. Megakriser är besvärliga.
Läs Patrik Lagadecs text från 2009 här.
De senaste decennierna har många krisforskare börjat använda begreppet megakris. Skälet är att gängse krisdefinitioner inte fångar in globala kriser karaktär, vilket gör att vi inte förmår att hantera krisen så som vi är vana vid. För megakriser är inte bara "mer" av allting, utan också av en annan sort som utmanar allt vi vet om kriser.
Krisforskaren Patrik Lagadec definierar en megakris som:
1. Global dislocation: En megakris är inte bara knutet till en händelse och dess dominoeffekter. Den förstör våra referensramar. Lagedec pratar om "förvätskning av berggrunden", dvs. att allt som var fast sätts i gungning.
2. Multiple concomitant and interlinked scenes of crises: Flera olika kriser sker samtidigt och Lagedec målar upp bilden av "skurkaktiga" vågar som matar varandra och hämtar energi från varandra.
3. Systemic blackouts: Problemet är inte längre dominoeffekter, utan att allt avstannar eftersom det globala beroendet gör att allt är sammankopplat.
4. Instant crystallizing dynamics. Allt sker samtidigt och förhållanden kan snabbt totalt förändras. Lagadec pratar om kristallisering, dvs. att något som verkat normalt helt plötsligt får en anann form.
5. From accidental failure to embedded function: (mega)kris är det naturliga tillståndet. Utmaningen är inte längre att se till att havet förblir lugnt utan att vara beredd att segla i en storm.
Hur ska då en megakris hanteras? Ja, det är det som forskarna försöker klura ut. Lagedec pekar ut ett antal saker. Vi måste inse att vi inte har en karta eller manual att gå efter. Vi måste erkänna det okända. Att upptäcka megakriser handlar inte om att känna igen signaler om vad som är på gång, utan att "känna igen det okända". Ledarskap måste då också kunna improvisera och uppfinna nya verktyg allt eftersom krisen utvecklas. Samma sak gäller de som krishanterar. De måste kunna arbeta i kaos.
Dessutom är det meningslöst att tro att vi kommer tillbaka till det "normala" igen. Efter en megakris lever vi i en delvis ny värld. Låter det besvärligt? Kanske inte konstigt att krishanteringen av coronapandemin kanske verkar lite ute på hal is ibland. Megakriser är besvärliga.
Läs Patrik Lagadecs text från 2009 här.
Jag förstår att det är lukrativt att sälja floskler om hur man gör det självklara. Och nu riskerar jag att förstöra denna marknad.
SvaraRaderaSvaret på hur man hanterar en kris är att vara förberedd. En gång i tiden var Sverige det. Då hade Sverige beredskapslager av drivmedel, mat, läkemedel m.m. m.m. Svårare än så är det inte. För detta verklighetsanpassade råd fakturerar jag inte ett öre. Var så god!
Tackar så mycket för tipset. Är faktiskt inte helt övertygad om att begreppet megakris hjälper oss så mycket. Men det finns många forskare som använder det. Tror också att förberedelse är bra, men risken är att man förbereder fel saker när kriser inte ser ut så som de brukar se ut. I beredskapslagren fanns det väl - om inte jag är felinformerad - en massa saker vi alls hjälpt oss i den här krisen? Ett annat problem var att många saker blev gamla, utdaterade och fick slängas.
SvaraRadera