Skämskudden gick till.....


Kampen om opinionen under 2018 års valrörelse var i stora drag också en kamp om bilden av opinionen. Så har det givetvis alltid varit, men i takt med att opinionsmätningarna visat större spretighet och sociala mediers genomslag har kampen om verklighetsbilden ökat.

När det handlar om opinionsundersökningar gick skämskudden till Yougov och Sentio i söndags. På valdagen visade det sig att träffsäkerheten för de opinionsinstitut som förlitat sig på självrekryterade paneler fick ställa sig i skamvrån. Båda dessa instituts skattningar av framförallt Sverigedemokraterna och Socialdemokraterna var inte ens i närheten av att träffa rätt. I stort sett hamnade de utanför tavlan.  När inte minst Sverigedemokraterna visat sig ha uppblåsta opinionssiffror pyste ballongen ut lite. 

När partiet dessutom vunnit kampen i sociala medier blev 17,6 procent nästan en besvikelse bland de partiaktiva. Man hade ju hoppats och trott på så mycket mer. Då har vi ändå inte pratat om de riktiga aktivisterna på sociala medier. Feministiskt initiativ, Alternativ för Sverige och Medborgerlig samling. Svansföringen var hög under valrörelsen, framförallt hos de sistnämnda. Men även här kom verkligheten ifatt. Tillsammans samlade dessa tre partier någon procent av valmanskåren.

Det här säger något om både politisk kommunikation och journalistik under valrörelser. För det första bidrar den osäkerhet som opinionsmätarbranschen lever under till en journalistik som i sig blir osäker och famlar. Kan vi lita på siffrorna eller är vi ute och cyklar? Ska man se det positivt verkar opinionsinstituten blivit lite bättre på att träffa rätt ifråga om SD (förutom Sentio och Yougov), men å andra sidan missade alla att Socialdemokraterna inte tappade så mycket, alternativt storleken på ökningen i valspurten. Nu är det sistnämnda i och för sig inte så ovanligt. Socialdemokraterna underskattas ofta.

För det andra är det en dålig idé att tro att sociala medier fungerar som ett mått på vad svenska folket tycker. Sociala medier är de organiserade aktivisternas slagfält som numera dessutom kan mångfaldiga sina röster med botar. Mätningar om åsikter på sociala medier mäter med andra ord vad som händer på sociala medier och inte vad som händer med den allmänna opinionen. Här har nog både politiker och journalister lärt sig en läxa i och med 2018 års valrörelse.




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer