AI och journalistik (vol 1): Om textrobotar och autencitet

AI är ordet på allas läppar. I tisdags var jag på ett spännande seminarium/workshop om AI och journalistik på Medier och Demokrati Lindholmen Science Park. Det var många intressanta inlägg och min kunskapsnivå ökade enormt om hur AI i olika former (automatgenererade (robot)texter, personaliserade nyheter, analyser av stora datamängder , mm) påverkar journalistiken. Utan tvekan har redan AI gjort sitt intrång i den journalistiska praktiken, precis som den mer och mer genomsyrar andra verksamheter och även vårt vardagsliv. Vi lever sedan länge i symbios med maskinerna och AI förstärker den utvecklingen. AI är i mina ögon dock ett lite olyckligt begrepp. På många sätt skymmer det sikten av vad det egentligen handlar om. Eftersom den första saken som dyker upp när man hör ordet AI är Terminator eller Skynet, gör det att alla som pratar om AI först måste förklara vad AI inte är. Det är inte Terminator och Skynet. Bara så ni vet. 

Men oavsett denna språkförbistring finns det ett antal reflektioner som poppade upp i mitt huvud under seminariet, några saker som skaver lite. En handlar om den allt mer långtgående automatiseringen av medieinnehållet. Det görs fler och fler försök med textrobotar som skriver sportreferat och andra nyhetstexter. Användare har svårt att skilja mellan texter som robotar författat och de som gjorts av ett mänskligt medvetande. Det vet vi. Men spelar det någon roll? Ja, jag menar att det gör det, eftersom det sociala kontraktet med medietexter är att det finns ett mänskligt subjekt på andra sidan. En journalist av kött och blod har skrivit texten och det är ju det mänskliga tilltalet som textroboten försöker efterlikna så gott det går. Men här görs ett brott av autenciteten eftersom vi förväntar oss att människor skapat de texter vi läser. Jag har till exempel hört AI skapa irländsk folkmusik som låter som....irländsk folkmusik, men skulle aldrig komma på tanken att lägga till det på en spellista på Spotify. Det är ju liksom inte på riktigt. Om en textrobot sammanställer resultat är en sak, men att roboten använder ord och meningar som om den verkligen hade funderat på saker och ting, kanske varit på plats, känns helt enkelt som lurendrejeri. 

Ska man inte automatisera texter då? Jo, det kan man väl, men jag tror man ska akta sig förmänskliga dem. Sammanställ fakta och låtsas inte textrobotar är människor. För om man låtsas att det finns en människa bakom texten och det i verkligheten är en textrobot bryter man det sociala kontraktet. Då riskerar man journalistikens trovärdighet.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer