Tecknade politiker - veckans valaffisch v.19


Går man tillbaka till 1940 och 1950-talet var det inte ovanligt med tecknade valaffischer. Teckningar var en väletablerad form för illustration; fotografiet hade utkonkurrerat teckningen som nyhetsbild, men det var fortfarande vanligt att använda teckningar i veckotidningar och andra publikationer. Så väljarna var vana att se teckningar även i seriösa sammanhang, som till exempel på valaffischer.

Men i takt med att fotografiet helt tog över i den tryckta pressen (och förmodligen även påverkat av tv:ns framväxt) blev det mer och mer sällsynt att se teckningar på valaffischer. Fanns det tecknade bilder, handlade det nästan alltid om satir eller om att avbilda annat än människor. Den tecknade politikern blev en hotad art.

Ett roligt – och konstigt -  undantag, som vi tar upp i boken Politik i det offentliga rummet. Svenska valaffischer 1911-2010 (Carlssons 2014) är Centerpartiets affisch från 1991 där Olof Johansson avbildas på ett sätt som leder tankarna till maoistiska propagandaaffischer från 1970-talet. Eller också är det en blinkning tillbaka till partiets affischer på dåvarande partiledaren Axel Perhsson-Bramstorp.

 
















Men det har funnits åtminstone två undantag det senaste decenniet. 2010 hade Moderaterna en croquis-teckning i mjuka streck med Fredrik Reinfeldts ansikte, och 2014 hade Folkpartiet en affisch med Birgitta Ohlsson som påminde om 1970-talets träsnitt hos Vänsterpartiet. Bilderna var välkomna avbrott i den uniforma massan av studiofotografier, som annars dominerar valrörelsen, men det var symtomatiskt att båda affischerna trycktes i små upplagor och, vad jag vet, endast sattes upp i storstäderna.



 


Teckningar är inget man från partierna verkar vilja satsa på, även om man kan konstatera att dessa porträtt helt klart ger en annan bild av kandidaten än ett fotografi. Jämför man de tecknade affischerna med foto-affischer (båda från valet 2010) blir det tydligt att teckningar är mer uttrycksfulla - den mjuka Reinfeldt, den stränga Ohlsson - men att de därmed också gör tolkningen av personen mindre öppen än fotografiet. Kanske det är det som partierna är rädda för när de inte längre vågar låta en tecknad politiker pryda valaffischerna?

//Orla Vigsø

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer