Sitta lugnt i båten eller sociala medier som en maktresurs?
I slutet på förra veckan publicerade jag tillsammans med Tomas Odén en artikel i tidskriften Journalism Studies (läs här) en studie om hur svenska myndigheter ser på relationen till nyhetsmedier under kriser. Slutsatsen vi drar är att källorna upplever att deras makt ökat i relation till de traditionella nyhetsmedierna under kriser. Egna webbplatser, sociala medier och interaktiva möjligheter som hyperlänkar och chattar i nyhetsmediernas digitala utgåvor ger en bild av myndigheter som generellt blivit mer aktiva i kriskommunikationen. Även om myndigheterna fortfarande ser medierna som viktiga i kriser finns det hos dem en klar känsla av att kunna utmana nyhetsmediernas informationsmonopol.
Men det finns olika relationer som utkristalliseras i den digitala medievärlden. Vissa myndigheter har aldrig upplevt någon konflikt med medierna och upplever att de alltid får ut sitt budskap. Vi kallar dessa för medspelare (co-players). Strategierna för sociala medier är inte särskilt utvecklade, och kanske upplever man heller inte behovet som så stort eftersom nyhetsmedierna ändå brukar sprida den information man vill få ut. Man kan ”luta sig tillbaka och ta det lugnt” i förvissningen att medierna är myndighetens bästa vän, särskilt i tider av kris.
Den andra typen av myndigheter är de traditionella (traditionalists) och där är det ”business as usual”. Upplevelsen av journalisterna som offentlighetens grindvakter är stark, och relationen präglas av konflikt. Ofta ser myndigheterna mediernas rapportering som vinklad, eller åtminstone överdriven,och relationen kan vara påtagligt antagonistisk. Men trots maktkampen finns det inga indikatorer på utvecklandet av några sociala mediestrategier. Istället är det ständigt samma gamla maktkamp om nyheterna som pågår.
De självtillräckligas (self-sufficient) syn på journalistrelationen kan sammanfattas med att ”vi klarar oss fint utan medierna”. Samsynen är därmed i första hand ett tecken på att man inte är så upptagen som andra myndigheter av medierna som kanal för kriskommunikationen.Visst upplevs medier viktiga under en kris, och man samarbetar gärna med dem, men de utgör inte den enda kanalen. Myndigheten utvecklar sociala mediestrategier, vilket stärker uppfattningen att man kan vara en nyhetsproducent som kan sprida nyheterna själv.
Maktspelarna (power players) har inställningen att ”sociala medier ger oss övertaget”. Sociala medier används och utvecklas för att aktivt sätta dagordningen och vinna kampen om hur händelser ska definieras och tolkas. Medierna upplevs inte ha total kontroll, de nya kanalerna har förändrat spelplanen. Relationen är mer konfliktorienterad och man är ofta missnöjd med hur mediebilden ser ut, och utvecklingen av sociala mediestrategier ingår i en långsiktig plan för att i krissituationer kunna gå förbinyhetsmedierna och presentera en annan verklighetsbild
Men det finns olika relationer som utkristalliseras i den digitala medievärlden. Vissa myndigheter har aldrig upplevt någon konflikt med medierna och upplever att de alltid får ut sitt budskap. Vi kallar dessa för medspelare (co-players). Strategierna för sociala medier är inte särskilt utvecklade, och kanske upplever man heller inte behovet som så stort eftersom nyhetsmedierna ändå brukar sprida den information man vill få ut. Man kan ”luta sig tillbaka och ta det lugnt” i förvissningen att medierna är myndighetens bästa vän, särskilt i tider av kris.
Den andra typen av myndigheter är de traditionella (traditionalists) och där är det ”business as usual”. Upplevelsen av journalisterna som offentlighetens grindvakter är stark, och relationen präglas av konflikt. Ofta ser myndigheterna mediernas rapportering som vinklad, eller åtminstone överdriven,och relationen kan vara påtagligt antagonistisk. Men trots maktkampen finns det inga indikatorer på utvecklandet av några sociala mediestrategier. Istället är det ständigt samma gamla maktkamp om nyheterna som pågår.
De självtillräckligas (self-sufficient) syn på journalistrelationen kan sammanfattas med att ”vi klarar oss fint utan medierna”. Samsynen är därmed i första hand ett tecken på att man inte är så upptagen som andra myndigheter av medierna som kanal för kriskommunikationen.Visst upplevs medier viktiga under en kris, och man samarbetar gärna med dem, men de utgör inte den enda kanalen. Myndigheten utvecklar sociala mediestrategier, vilket stärker uppfattningen att man kan vara en nyhetsproducent som kan sprida nyheterna själv.
Maktspelarna (power players) har inställningen att ”sociala medier ger oss övertaget”. Sociala medier används och utvecklas för att aktivt sätta dagordningen och vinna kampen om hur händelser ska definieras och tolkas. Medierna upplevs inte ha total kontroll, de nya kanalerna har förändrat spelplanen. Relationen är mer konfliktorienterad och man är ofta missnöjd med hur mediebilden ser ut, och utvecklingen av sociala mediestrategier ingår i en långsiktig plan för att i krissituationer kunna gå förbinyhetsmedierna och presentera en annan verklighetsbild
Kommentarer
Skicka en kommentar