Bengt Johansson

När jag bläddrade fram krönikan som handlade om lanserandet av Kulturpartiet - en PR-kupp för att bilda opinion om kulturfrågor - måste jag erkänna att jag helt glömt av händelsen. Kanske inte så konstigt. Det var ett event som just då skulle skapa opinion för kulturfrågor. Tror i och för sig inte att det hade så stor påverkan då heller och kanske visar det också på svårigheten att bilda opinion, åtminstone med kortsiktiga spektakulära utspel. Opioninsbildning är nästan aldrig en quick-fix utan handlar om tålmodigt långsiktigt arbete. Sedan hjälper det förstås till om man får en mediehype, men det måste finnas något bakom som kan organisera, fånga upp och driva vidare när journalisterna gått vidare till nästa nyhet. En sak som slagit mig när det gäller PR-kupper, likt Riksteaterns event eller för den skull när Gudryn Schyman brände pengar offentligt, är om de skulle fungera idag. Visst kan det bli viralt, men risken för backlash med elaka memes är ju också påtaglig. Det spektalkulära ä...

Tillbaka på jobbet efter en helg i handbollshallar och passar på att uppmärksamma JMGs senaste doktor. För fredagseftermiddagen avslutades med Ulrika Hedmans disputation med avhadlingen #InFlux Journalists' adoption of social media and journalists' social roles . Aske Kammer gjorde ett strålande jobb som opponent och Ulrika försvarade sig väl. Jag fick äran att komma ut från betygsnämndsmötet och meddela det glada budskapet om att avhandlingen var godkänd. #InFlux fokuserar på olika aspekter av hur journalister hanterar införandet av sociala medier. I stort verkar inte uppfattningarna om vad som är centrala journalistiska dygder förändras nämvärt, åtminstone bland det stora flertalet. Journalister gör journalistik och även om sociala medier på många sätt förändrar det journalistiska arbetet. Hedman lanserar också begreppet social news media logic för att försöka förstå hur nyhetslogiken på sociala medier fungerar. Slutsatsen är att dagens journalister inte bara måste först...

Den här texten skrev jag direkt efter att dåvarande påven Johannes Paulus II och PLO-ledaren Yassir Arafat dött.Som så ofta i mina krönikor försökte jag genom att fundera över något dagsaktuellt reflektera över (medie)samhället och dess utveckling. Döden i direktsändning Det är länge sedan vi fick nyheter om makthavares bortgång via kortfattade nyhetsbulletiner. Numera sker döden i direktsändning, med detaljer om sjukdomstillstånd från läkare och spekulationer av experter och politiska reportrar om vad som egentligen händer. På senare tid har Yasser Arafat och påven Johannes Paulus II mer eller mindre dött i direktsändning. Att makthavare och kändisar får stå ut med TV-kameror och journalister i det medialiserade samhälle vi lever i är väl en sak. Men varför tillåts de inte ens dö i fred? Till att börja med har det givetvis att göra med att makthavares död är viktiga. När en faller ifrån är frågan om vem som ska ta över central. Maktkampen brukar ofta börja långt innan d...

Jag läste en insändare (jo, jag läser fortfarande papperstidning) som tangerade ett tema som jag ser ganska ofta - frågan om yttrandefrihetens gränser. Eller mer populärt uttryckt: "vad får man egentligen säga i det här landet?" Insändaren var en replik till en tidigare skribents text som menat att de som kritiserade klimatlarmen borde vara tysta och inte ägna tid och kraft åt att debattera klimatfrågan. Argumentet var att den redan är avgjord. Klimatförändringar sker och all kraft borde läggas på att agera istället för att prata. Insändarrepliken menade att riktigt så avgjord vad nog inte frågan och hävdade att yttrandefriheten gällde och därför borde inte heller någon kritisera den som ville fortsätta att debattera klimatfrågan. Det sista argumentet är det som jag var ute efter. Det finns en vilja att sammanblanda lagstiftning och vad vi uppfattar som rätt och riktigt, moral om man så vill. Givetvis får insändarskribenten säga vad hen vill, så länge det in...

Att många är besatta av vad folk tycker är inget som förändrats på de år som gått från att den här krönikan publicerades 2005. Opinionssamhället regerade då som nu. Men k rönikan tog minst lika mycket upp ett metodproblem som en samhällsanalys och tog spjärn mot att många försökte likställa subjektiva uppfattningar om kommunikationspåverkan med objektiva fakta. Skulle jag skriva krönikan idag skulle den kanske snarara handla om anekdotisk bevisföring som inte minst våra sociala medier är fyllda av. Men det är kanske till viss del en annan historia. _____________________________________ Opinionssamhället regerar Att människors åsikter är hårdvaluta i den offentliga debatten är förvisso ingen nyhet. När människor mer och mer röstar efter sina åsikter väger opinionen som argument allt tyngre. Politiker, PR-konsulter och andra påtryckare har länge vetat att inget påtryckningsmedel är så effektivt som en uppretad folkopinion. Men nu har opinionssamhället dragits åt ytterligare ett v...