Yttrandefrihet eller moral?
Jag läste en insändare (jo, jag läser fortfarande
papperstidning) som tangerade ett tema som jag ser ganska ofta - frågan
om yttrandefrihetens gränser. Eller mer populärt uttryckt: "vad får man
egentligen säga i det här landet?"
Insändaren var en replik till en tidigare skribents text som menat att de som kritiserade klimatlarmen borde vara tysta och inte ägna tid och kraft åt att debattera klimatfrågan. Argumentet var att den redan är avgjord. Klimatförändringar sker och all kraft borde läggas på att agera istället för att prata. Insändarrepliken menade att riktigt så avgjord vad nog inte frågan och hävdade att yttrandefriheten gällde och därför borde inte heller någon kritisera den som ville fortsätta att debattera klimatfrågan.
Det sista argumentet är det som jag var ute efter. Det finns en vilja att sammanblanda lagstiftning och vad vi uppfattar som rätt och riktigt, moral om man så vill. Givetvis får insändarskribenten säga vad hen vill, så länge det inte går emot de juridiska begränsningar vi har såsom förtal och olaga hot. Jag tror inte för ett ögonblick att insändarskribenten som menade att debatten om klimatfrågan borde vara över heller menade att det skulle vara förbjudet att debattera klimatet. Argumenten rörde ju sig på en annan nivå som handlade om det lämpliga - moral eller till och med förnuft - eftersom fakta pekar entydigt i en riktining.
Den replikerande insändareskribenten ägnade visst utrymme åt fakta i klimatfrågan, men fokuserade mest på yttrandefrihetsfrågan, vilket jag menar leder helt fel. Man sammanblandar normativa uppfattingar och lagstiftning. Det finns en massa saker vi inte tycker man ska säga, men som ändå inte är olagliga. Vi tycker helt enkelt att det bryter mot moral och allmänt uppförande att skälla ut folk hur som helst, vara oförskämda eller ljuga. Oftast har det ingenting med den juridiska betydelsen av yttrandefrihet att göra, utan är en fråga hur vi tycker man ska bete sig.
Därför tycker jag inte man ska dra in yttrandefrihetsargument överallt där den egentligen inte hör hemma. Oftast används den ju för att folk inte gillar att få kritik. Men att få säga något innebär inte att man är skyddad från kritik. Säger du något får du vara beredd på att någon säger emot.
Insändaren var en replik till en tidigare skribents text som menat att de som kritiserade klimatlarmen borde vara tysta och inte ägna tid och kraft åt att debattera klimatfrågan. Argumentet var att den redan är avgjord. Klimatförändringar sker och all kraft borde läggas på att agera istället för att prata. Insändarrepliken menade att riktigt så avgjord vad nog inte frågan och hävdade att yttrandefriheten gällde och därför borde inte heller någon kritisera den som ville fortsätta att debattera klimatfrågan.
Det sista argumentet är det som jag var ute efter. Det finns en vilja att sammanblanda lagstiftning och vad vi uppfattar som rätt och riktigt, moral om man så vill. Givetvis får insändarskribenten säga vad hen vill, så länge det inte går emot de juridiska begränsningar vi har såsom förtal och olaga hot. Jag tror inte för ett ögonblick att insändarskribenten som menade att debatten om klimatfrågan borde vara över heller menade att det skulle vara förbjudet att debattera klimatet. Argumenten rörde ju sig på en annan nivå som handlade om det lämpliga - moral eller till och med förnuft - eftersom fakta pekar entydigt i en riktining.
Den replikerande insändareskribenten ägnade visst utrymme åt fakta i klimatfrågan, men fokuserade mest på yttrandefrihetsfrågan, vilket jag menar leder helt fel. Man sammanblandar normativa uppfattingar och lagstiftning. Det finns en massa saker vi inte tycker man ska säga, men som ändå inte är olagliga. Vi tycker helt enkelt att det bryter mot moral och allmänt uppförande att skälla ut folk hur som helst, vara oförskämda eller ljuga. Oftast har det ingenting med den juridiska betydelsen av yttrandefrihet att göra, utan är en fråga hur vi tycker man ska bete sig.
Därför tycker jag inte man ska dra in yttrandefrihetsargument överallt där den egentligen inte hör hemma. Oftast används den ju för att folk inte gillar att få kritik. Men att få säga något innebär inte att man är skyddad från kritik. Säger du något får du vara beredd på att någon säger emot.
Kommentarer
Skicka en kommentar