Om tolkande journalistik
I mitten av 2000-talets första decennium försökte jag flera gånger få forskningsmedel för att på djupet studera det skifte i journalistiken som flera av mina kollegor noterat: framväxten av den tolkande journalistiken. Det var en journalistik som inte rapporterade, inte heller var den klart värderande. Den tolkade istället. Tyvärr blev det inga pengar, men en krönika sammanfattade lite om hur jag såg på fenomenet. Den allra bästa beskrivningen av hur mediernas tolkande fungerar fick jag faktiskt på ett seminarium på Borås Tidning under dessa år. Då var en vänsterpartistisk politiker där och pratade om hur de såg på den lokala tidningen. Hans kärnfulla beskrivning var: "BT skriver på nyhetsplats vad vi gjort, nyhetskrönikören tolkar vad det betyder och ledarsidan slår fast att det är fel!"
___________________________________________________________________________
-Varför pratar han bara om strategier och taktik, undrade en kompis när Rapports KG Bergström kommenterade rikspolitiken i Sverige.
-Han vill tolka världen åt oss, svarade jag.
Och KG är inte ensam. Tolkningsjournalistiken är enligt många forskare det mest utmärkande för dagens samhällsjournalistik. Journalistiken vill lyfta bort retorikens dimridåer och visa makthavarnas egentliga motiv. Ett skatteförslag är inte bara ett skatteförslag utan också en del i ett politiskt spel - spelet om makten. Det är dessa bakomliggande motiv journalistiken vill avslöja och tolka för oss.
Men så har det inte alltid varit. Går man riktigt långt tillbaka handlade de journalistiska idealen om att spegla samhället, snarare än att tolka. Partipressen skulle spegla det egna partiets åsikter, och TV och radio hade starka opartiskhetsideal och anpassade sig därför till andra samhällsinstitutioner. När myndigheter och politiker ville nå ut i TV och radio skedde mediesynligheten därför på deras villkor, inte journalisternas.
Under 1960- och 1970-talet kom granskningen i takt med att journalistiken blev en egen profession. Samhället skulle granskas och det var journalistikens uppgift att göra denna granskning. Men i mitten på 1980-talet slår tolkningsidealet igenom på bred front och ersätter till viss del granskningsidealet. Nyhetsanalyser, nyhetskrönikor och olika former av journalistik där journalisten analyserar, spekulerar och tolkar en för mediepubliken besvärlig omvärld, får ett allt större utrymme.
En förklaring till förskjutningen är att journalistiken försöker möta en ny mediesituation. Med allt fler kanaler och nyheter som i princip uppdateras dygnet runt, blir det svårare och svårare att verkligen vara först med en nyhet. Ett sätt att slippa rapportera om gamla nyheter är att istället kommentera nyheterna - att vara en recensent av den politiska världen.
Men tolkningsjournalistiken är inte bara en konsekvens av en förändrad mediesituation. Den är också ett svar på en allt större publikanpassning. Med fler medier blir konkurrensen om publiken allt större och tolkningsjournalistiken är ett sätt att möta dessa krav. Tolkande journalistik lockar publiken. En känd nyhetskommentator som berättar om vad som egentligen sker bakom kulisserna är mer spännande att lyssna på än torra experter som inte vågar uttala sig utan en massa förbehåll.
Men varför talar man bara om strategier och taktiskt spel om makten? Varför talar man inte mer om de politiska konsekvenserna av politiken och kanske till och med ger beröm för ett förslags innehåll? Jo, det beror på att nyhetskommentatorer vill vara subjektiva och fälla personliga omdömen, utan att för den skull framstå som partiska. Skulle man diskutera politikens innehåll finns risken att bli anklagad för att stödja en ideologi eller ett enskilt parti.
Lösningen är då att inte tala om politiska sakfrågor över huvud taget, utan om politiken som ett maktspel. Då riskerar man ingenting. Eftersom alla politiker också agerar strategiskt kan man tolka, spekulera och kommentera med en personlig ton utan att riskera att bli anklagad för att vara partisk. Det är därför KG Bergström bara talar om strategier och taktik.
Publicerad i Borås Tidning
2005-09-16
___________________________________________________________________________
Journalister tolkar hellre än granskar
-Varför pratar han bara om strategier och taktik, undrade en kompis när Rapports KG Bergström kommenterade rikspolitiken i Sverige.
-Han vill tolka världen åt oss, svarade jag.
Och KG är inte ensam. Tolkningsjournalistiken är enligt många forskare det mest utmärkande för dagens samhällsjournalistik. Journalistiken vill lyfta bort retorikens dimridåer och visa makthavarnas egentliga motiv. Ett skatteförslag är inte bara ett skatteförslag utan också en del i ett politiskt spel - spelet om makten. Det är dessa bakomliggande motiv journalistiken vill avslöja och tolka för oss.
Men så har det inte alltid varit. Går man riktigt långt tillbaka handlade de journalistiska idealen om att spegla samhället, snarare än att tolka. Partipressen skulle spegla det egna partiets åsikter, och TV och radio hade starka opartiskhetsideal och anpassade sig därför till andra samhällsinstitutioner. När myndigheter och politiker ville nå ut i TV och radio skedde mediesynligheten därför på deras villkor, inte journalisternas.
Under 1960- och 1970-talet kom granskningen i takt med att journalistiken blev en egen profession. Samhället skulle granskas och det var journalistikens uppgift att göra denna granskning. Men i mitten på 1980-talet slår tolkningsidealet igenom på bred front och ersätter till viss del granskningsidealet. Nyhetsanalyser, nyhetskrönikor och olika former av journalistik där journalisten analyserar, spekulerar och tolkar en för mediepubliken besvärlig omvärld, får ett allt större utrymme.
En förklaring till förskjutningen är att journalistiken försöker möta en ny mediesituation. Med allt fler kanaler och nyheter som i princip uppdateras dygnet runt, blir det svårare och svårare att verkligen vara först med en nyhet. Ett sätt att slippa rapportera om gamla nyheter är att istället kommentera nyheterna - att vara en recensent av den politiska världen.
Men tolkningsjournalistiken är inte bara en konsekvens av en förändrad mediesituation. Den är också ett svar på en allt större publikanpassning. Med fler medier blir konkurrensen om publiken allt större och tolkningsjournalistiken är ett sätt att möta dessa krav. Tolkande journalistik lockar publiken. En känd nyhetskommentator som berättar om vad som egentligen sker bakom kulisserna är mer spännande att lyssna på än torra experter som inte vågar uttala sig utan en massa förbehåll.
Men varför talar man bara om strategier och taktiskt spel om makten? Varför talar man inte mer om de politiska konsekvenserna av politiken och kanske till och med ger beröm för ett förslags innehåll? Jo, det beror på att nyhetskommentatorer vill vara subjektiva och fälla personliga omdömen, utan att för den skull framstå som partiska. Skulle man diskutera politikens innehåll finns risken att bli anklagad för att stödja en ideologi eller ett enskilt parti.
Lösningen är då att inte tala om politiska sakfrågor över huvud taget, utan om politiken som ett maktspel. Då riskerar man ingenting. Eftersom alla politiker också agerar strategiskt kan man tolka, spekulera och kommentera med en personlig ton utan att riskera att bli anklagad för att vara partisk. Det är därför KG Bergström bara talar om strategier och taktik.
Kommentarer
Skicka en kommentar