Veckans valaffisch (vecka 24) - 100 dagar kvar

Det är knappt 100 dagar kvar till valdagen. SCB:s stora partisympatiundersökning har satt stämningen inför valrörelsen – åtminstone tills nästa stora mätning publiceras. Ett oppositionsövertag på omkring 13 procentenheter är förstås svårt att hämta in, men som alltid är inget avgjort i svensk politik. En professor som vi känner väl konstaterade en gång att ”Alliansen är rökt”, och en av oss räknade ut Kristdemokraterna i en journalistintervju när partiet låg under tre procent inför valrörelsen 2018. 

Ett annat tecken på att valrörelsen närmar sig är den numera återkommande granskningen av kandidaternas bakgrund. Partiernas listor gås igenom och gamla inlägg på sociala medier, tidigare uttalanden eller andra kontroverser blir nyheter. I år har Vänsterpartiet tvingats hantera flera avhopp från vallistorna, samtidigt som medierna granskat statsministerparets hantering av privata och offentliga affärer.

Sakpolitiskt kretsar mycket kring regeringsfrågan: ska Sverige få ministrar från Sverigedemokraterna eller inte? Samtidigt domineras debatten av frågor om tonårsutvisningar och hur ung man kan vara för att få fängelsestraff.  

Men hur såg det egentligen ut 100 dagar före valet 2022? Eller 2018? Eller 2014? Den här veckan ägnar sig Propagandainspektionen åt ett "100-dagarsinlägg". Vi tillbaka till de senaste valrörelserna för att se vad som fanns i nyheterna när det återstod 100 dagar till valdagen. Häng med!

 

2022 – Partiledareffekter och misstroendeförklaring

Den 3 juni 2022 - 100 dagar före valdagen - skriver Lena Mellin i Aftonbladet att det verkar vara en framgångsfaktor för partierna att byta partiledare. SCB:s majmätning visade ett starkt ökat stöd för Socialdemokraterna, plus 4.4 procent sedan året innan. Att Magdalena Anderssons parti landar på 33 procent tillskrivs partiledarbytet i november. Samma tolkningsram sätts för Liberalernas siffra på 3,5 procent. Johan Perhson hade tillträtt som partiledare bara någon månad tidigare och jämfört med andra undersökningar såg SCBs siffror lite bättre ut. Centerpartiets sviktande stöd knyts också till partiledaren, men här handlar det om Annie Lööfs starka avståndstagande från Sverigedemokraterna som Mellin menar orsakat darriga opinionssiffror. Även om Liberalerna ser lite ljus i tunneln ligger både de och Miljöpartiet klart under riksdagsspärren i början på juni (men båda kravlade sig över i september). 

Trots opinionsläget var det smolk i glädjebägaren för Magdalena Anderssons regering. Sverigdemokraterna riktar samma dag en misstroendeförklaring mot justitieminister Morgan Johansson. Det blev stor dramatik och debatten fokuserades kring den politska vilden Amineh Kakabaveh som efter förhandlingar med regeringen lade ner sin röst och Johansson friades. Varför blev det då en misstroendeförklaring? Oppositionens huvudargument var att Johansson bar det politiska ansvaret för den växande gängkriminaliteten och det ökande dödliga skjutvapenvåldet.  

Det skulle bli värre för Magdalena Andersson. Regeringssidan ledde med över 4 procent i SCB:s majmätning men på valnatten vann Team Kristersson, om än knappt (0,6 %). Någon månad senare var Tidöavtalet i hamn och Ulf Kristersson kunde flytta in i Sagerska palatset.

 

2018 – Dystra S-siffror och kritiserad omvändelse i SD-dansem   

Siffrorna var dystra för Stefan Löfven. 100 dagar före valet - 1 juni - hade inte SCB:s stora mätning ännu kommit. Istället fick man förlita sig på andra siffror och de landade på historiskt låga siffror: 24,5 procent i Inizios mätning i början på juni. Kanske blev krisen lite mindre när SCB några dagar senare visade 28 procent - vilket också blev valresultatet. Men det var kämpigt på annat håll. Partiet försökte staka ut en ny riktning med andra tongångar kring migration och lag och ordning, men det var knappast Socialdemokraternas hemmaplan. Expressen kolumnist menade att "Den här regeringen är körd", att man saknade förmågan att formulera förslag för framtiden och en oförmåga att ta till sig kritik. Samtidigt fanns det en del besvärande affärer som kritik om turerna när Försäkringskassan generaldirektör Anne-Marie Begler fick avgå.  

På den borgerliga sidan handlade mycket om Sverigedemokraterna. Partiet låg kring 20 procent i flera mätningar och frågan var inte längre om SD skulle få inflytande utan hur övriga partier skulle förhålla sig till ett allt starkare SD. Expressen hade flera uppslag om hur partiet troligen skulle bli största parti i många kommuner. 

Valresultatet slutade i ett dödläge. Inget block kunde bilda regering eftersom ingen ville ha med Sverigedemokraterna i regeringsunderlaget. Det tog 134 dagar innan Stefen Löfven kunde bilda regering med Miljöpartiet, men först efter att fått stöd av Liberalerna och Centern via Januariavtalet.  

 

2014 – Supervalåret och stora opinionsgap

Valåret 2014 benämndes supervalåret eftersom riksdagsvalet och valet till Europaparlamentet unikt nog hölls samma år. EUP-valet i maj hade varit en framgång för Miljöpartiet, men också för Feministiskt initiativ och Sverigedemokraterna, där de två sistnämnda lyckades få in representanter i EU-parlamentet.

Med hundra dagar kvar till valet fokuserade tidningarna på opinionsmätningarna, och inte minst SCB:s majmätning som gav de rödgröna 15 procentenheters ledning över de regerande Allianspartierna. Även andra undersökningar pekade i samma riktning. Expressen hade rubriker som ”Nattsvart Reinfeldt” samt  ”Vinnarna Fi och SD”.

DN: s ledare tog upp starten på Alliansens valrörelse som lite desperat och att man fastnat i gamla hjulspår med traditionella budskap om jobb och ekonomi. Ledarskribenten tyckte intressant nog att regeringspartierna var i otakt med tiden:  ”Slående på valupptakten var frånvaron av den senaste tidens hetaste frågor i sociala medier: antirasism och feminism. Här förekom inga flirtar med den lättrörliga (ofta unga och stockholmsbaserade) nätopinionen.”

Mätningarna 100 dagar före fick rätt - Stefan Löfven kunde bilda regering och Alliansen föll. Men det blev jämnare än vad majsiffrorna indikerade. 

2010 – Monas tapp i storstäderna och opinionskaos

Mandatperioden började trögt i opinionen – oppositionen hade ett rejält övertag och det var här statsvetarprofessor Sören Holmberg yttrade de närmast bevingade orden att "Alliansen är rökt". Men finanskrisen som utlöstes 2007 var en vändpunkt och Alliansregeringen hämtade sig ordentligt i opinionen.  

100 dagar före valdagen 2010 uppmärksammade Aftonbladet att Socialdemokraterna tappar i opinionen i storstäder och särskilt i Stockholm: ”Storstadsväljarna flyr Mona Sahlin”. Här var S-förslag om avskaffat RUT-avdrag och återinförda förmögenhets- och fastighetsskatter särskilt impopulära. Expressens ledarredaktion markerade de hundra dagarna till valet (11/6) med ett eget valmanifest. Bland annat ville man ha sänkt tjänstemoms, göra Sverige till elbilens land, halvera riksdagen, och hålla Sverigedemokraterana utanför densamma.

Expressen utropade ”opinionskaoset” och fokuserade på att mätningar gav olika resultat. SCB:s majmätning (”undersökningen har aldrig haft fel!”) visade då på ca sex procentenheters övervikt för de rödgröna. Men som bekant var mätningen ingen bra fingervisare om valet detta år: Reinfeldt och Alliansen regerade vidare.

2006 – Ett nytt arbetarparti, och en ny allians

När valrörelsen 2006 började hade vi en socialdemokratisk regering med tre raka valperioder bakom sig – först med Ingvar Carlsson 1994-1996, och därefter med Göran Persson i spetsen. De borgerliga hade formerat sig till Alliansen och gick fram med ett samlat valprogram, något som var nytt i sammanhanget (kolla in blogginlägget om valet 2006) 

DN Ledare (15/6) konstaterade med hundra dagar kvar att ”Kompromiss i kärnkraften lovar gott”. Den decennielånga oenigheten i energifrågan på den borgerliga sidan såg ut att vara över när Maud Olofssons Centern ger upp kravet på avveckling av kärnkraft medan Folkpartiet (Liberalerna) avstår från att driva utbyggnad. Mer forskning både om kärnkraft och förnybar energi utlovades. Annars var jobben mest i fokus i valrörelsen där framför allt Nya Moderaterna genomgått en ”re-branding” och ville framställa sig som det nya arbetarpartiet .

Aftonbladet satte poäng på de båda statsministerkandidaterna Persson och Reinfeldt, Persson vann med en poäng, men Reinfeldt var överlägsen som ”lagledare”, ansåg man.

Det var också en del fokus på opinionen med hundra dagar kvar. SCB:s  majmätning visade att de Rödgröna ledde med sex procentenheter över den borgerliga alliansen. Men det fanns gott om varningar att lita för mycket på mätningarna. Fram till valet skulle ju opinion också vända till Alliansens fördel. 

100 dagar kvar 

När man sätter sig på biblioteket och bläddrar igenom gamla tidningar om vad som var nyheter 100 dagar före valdagen får man en del funderingar. En sådan är att stora opinionsgap har täppts till förr. Visst är oppositionens övertag stort. Men både 2018 och 2022 visar att tydliga försprång i SCB:s majmätning kan krympa kraftigt under de sista hundra dagarna. Det betyder inte att historien kommer att upprepa sig 2026. Men det är en påminnelse om att valrörelser fortfarande spelar roll. 

En annan sak är att de frågor som dominerar i den korta valrörelsen i augusti-september ofta inte ens syns i rapporteringen i juni. Skandaler och affärer har blåst över och den korta valrörelsen handlar ofta om andra frågor än dem som det pratas om på försommaren.  

En sista sak är att svenska valrörelser är tätt sammankopplade med fotbolls-VM. När man bläddrar i tidningarna är det också tydligt att ett svenskt VM-deltagande starkt bidrar till drömmar om en repris av fotbolls-VM 1994 med sol, fotbollsframgångar och guldgrävarsånger. När Sverige inte är med uteblir ganska förklarligt den nationella yran. 

 Propagandainspektörerna Nicklas Håkansson och Bengt Johansson