En dag ringde Uppdrag Granskning och ville prata

Vi har alla sett dem. Intervjuerna där makthavaren ställs till svars av Janne Josefsson eller någon av hans kollegor. Blicken flackar, flosklerna haglar och svetten börjar tränga fram i pannan. En del kan inte säga nåt alls utan blir helt tysta, Varför ställer makthavare upp på sådana här intervjuer? Det är ju som att be om att få tappa ansiktet offentligt. Faktum är att de inte gör det. Inte längre.


En dag ringde Uppdrag Granskning

Gårdagens UG handlade att makthavare allt oftare avböjer medverkan i UG, att det blivit svårare och svårare att få dem som granskas att ställa upp på intervju. De går kanske med på mailssvar, men en regelrätt ansvarsutkrävande intervju vill de inte vara med om. Givetvis faller lite av formatet för UG när en part inte "spelar med" utan väljer en annan väg att kommunicera, eller inte kommunicera alls. För att ge lite forskarperspektiv fanns jag med i programmet och fick säga några ord.


En trend som pågått länge

När jag gjorde intervjun med UG kändes mina svar lite bekanta. Visserligen har jag skrivit om journalistikens minskade makt i böcker och artiklar, men känslan var mer bekant än så. Mycket riktigt. I ett blogginlägg från i våras sa jag ungefär samma sak som jag gjorde i intervjun, men det mindes jag som sagt var först efteråt. 

Blogginlägget finns HÄR. Men i korthet var argumentet att offentligheten förändrats och kampen om offentligheten verkar numera vara till makthavarnas fördel. De har andra kanaler att vända sig till och upplever inte att det är lika farligt att tacka nej till en intervju. Inte minst när man kan föra fram sin egen berättelse på sociala medier eller i någon annan nyhetskanal. Journalistiken har förlorat lite av sin auktoritet och har inte längre självklart nycklarna till offentligheten, eller rättare sagt finns det fler som har nycklar.

Ett brutet kontrakt och synlighetsstrategier

Men det intressanta är inte bara maktförskjutningen. Man kan också se det som en förändrat kontrakt. En del skulle kanske säga att kontraktet till och med är brutet. Vill man förenkla har makthavares syn på att ställa upp på intervju gått från en "pliktetik" till "cost-benefit analys". Journalister säger ofta att det är  politikers plikt att ställa upp på intervju. Men så ser inte makthavarna det längre. Pliktkänslan har eroderat och ersatts av en kalkyl om vad kostnaden och förtjänsten är av att ställa upp på intervju.

Kolla gärna på programmet HÄR.


Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Propagandainspektionen (vecka 18): Murens återkomst