Den leende politikern

I gårdagens avsnitt av Det politiska spelet berättade Fredrik Furtenbach om vår forskning kring partiledare och deras leenden. Vi har i flera arbeten försökt att få klarhet i när politiker började le och vad ett leende egentligen betyder. 


The smiling politician

Tillsammans med kollegan Orla Vigsö har jag nyligen publicerat en artikel om när de svenska politikerna egentligen började le på valaffischerna, när de gick från att vara allvarstyngda (män) till att le mot den potentielle väljaren. Idén har vi burit på ganska länge, men det var först nu som vi fick den publicerad i tidskriften Journal of Visual Political Communication (läs artikeln HÄR). Titeln är The smiling politician och vi lyckas faktiskt ge ett svar på när leendet kom. Svaret är i valrörelsen 1968. Det var då som vi ser det första partiledarleendet på svenska valaffischer och Kristdemokratiske partiledaren Alf Svensson var först ute med ett riktigt fint leende. 



Allvarliga män - i kostym

Före slutet på 1960-talet var partiledare allvarliga män som antingen tittade visionärt mot horisonten eller med bister min såg mot väljaren. År 1936 var en valrörelse där partiledarna var i fokus och då fanns det gott om exempel. Högerledaren Gösta Bagge skådade mot horisonten, ett jättestort ansikte av socialdemkoraternas Per-Albin Hansson var omgiven av en massa små väljare (och lite statistik) och Bondeförbundets Axel Perhsson-Bramstorp satt som en landsfader i ett jordbrukslandskap. De enda bilderna där partiledare log var när motståndarna gjorde nidbilder och karikatyrer av sina motståndare. 




Mer leenden åt folket

Men som sagt, från 1960-talet och framåt har partiledarna både i sig blivit vanligare på partiernas affischer och dessutom ler de allt oftare. Ibland ett riktigt stomatolleende, men ofta ett är det en småleende partiledare som tittar ut mot väljarna på affischerna. Kanske är det en kulturell sak för när jag pratat med mina kollegor i Italien tycker de att svenska leenden inte räknas, ett leende kräver att man visar tänderna (åtminstone i Italien). 


Allvarstider

Men även om leende partiledare blir vanligare, var valrörelsen 2022 en comeback för allvarstyngda miner. De allra flesta partiledarna hade faktiskt varierande ansiktsuttryck på valaffischerna, allt beroende på budskap. Givetvis är det svårt att kommunicera ett budskap om gängkriminalitet med en bild på en leende partiledare. Leende partiledare får synas på mer allmänna eller positiva budskap. Men när det ska pratas problem kan man inte gapflabba.


P.S. Här på bloggen har det redan tidigare skrivits lite om leende politiker. LÄS HÄR. D.S.


 




Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v
Läs mer