EM i krishantering

När Christian Eriksen segnade ner under EM-premiären mot Finland syntes det ganska snabbt att det var allvar. Dels på reaktionerna från med- och motspelare, dels för att det var tydligt att Eriksen inte rörde sig. Han rörde sig inte alls. Nu har det gått ett drygt dygn sedan det inträffade och Eriksen verkar må bra igen. Ärligt talat trodde jag inte det när jag såg hjärt- och lungräddningen. Jag var helt övertygad om att Eriksen dog där och då på Parkens gröna gräs. Men jag är så glad att jag hade fel.

Som krisforskare är jag professionellt intresserad av hur olika aktörer hanterade situationen. Simon Kjeaers ledarskap var fantastiskt. Att ge första hjälpen och sedan bilda mur för att skydda Eriksen från insyn var föredömligt. Här visar det sig vem som är en riktig ledare. 

Bildproducenterna som fortsatte att visa bilder på när Eriksen fick hjärt- och lungräddning var helt klart för sena på bollen. Det tog alldeles för lång tid att gå över till att visa en översiktsbild av Parken. Inte heller TV4 kom väl ut. Att bara bryta sändningen och visa andra program var knappast en lyckad krishantering. Försvaret från kanalen var att de i så fall fått sitta och spekulera i en studion. Det är i och för sig begripligt, men så brukar ju krisjournalistik se ut väldigt ofta. Så varför inte denna gång? Nej, de kunde ha varit snabbare på att få tag på medicinsk expertis mm och tagit hand om tittarna som satt och undrade om uppdateringar av vad som hänt. Istället var det SVT som tog över stafettpinnen och gjorde det med den äran. Se och lär. 

Vi tittare då? Hur hanterar vi en sådan här situation. Forskning har visat att vi använder fler medier (källor) och intensifierar mediekonsumtionen i en kris. Man pratar också om "convergence", att vi försöker begripa oss på vad som hänt genom att hitta information som bekräftar vad som skett. Vi letar och letar tills dess att vi får källor som bekräftar varandra, lite som en journalist som letar fler oberoende källor. Går jag ner på ett personligt plan satt vi med TV4:s sändning så länge den var kvar, men jag hade SVT:s och Expressens liverapportering på paddan och efter ett tag klickade jag mig in på danska BT:s liveflöde. Yngsta grabben hade koll på UEFAs konto på Twitter (och andra sociala medier) och där hängde även jag en del för att försöka få information om hur det stod till med Christian Eriksen. Det är ett ganska bra exempel på hur convergence fungerar i praktiken, då man genom att kontrastera källor försöker få en enhetlig bild av vad som hänt. 

Inte trodde jag att fotbolls-EM skulle ge konkreta exempel på kriskommunikation. Men tyvärr fick jag en rejäl dos av det redan andra dagen. Hoppas jag slipper det i fortsättningen och får koncetrera mig på fotbollen.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer