Affischkampen vid extravalet 1958

Extraval? Vi får väl se. Det är iallafall inte något som vi svenskar är vana vid. Fyra gånger tidigare har det skett: tullstridsvalet 1987, bondetågsvalet 1914, demokrativalet 1921 och senast 1958 då ATP stod i centrum. Det är mer än 60 år sedan och då gällde det också en vänster/högerfråga. Fast ärligt talat var pensionsreformen mycket mer central än vad frågan om marknadshyror är denna gång. Majoriteten av dem som fällde regeringen idag är ju egentligen för marknadshyror. Så den här gången är det knappast troligt att den fråga som kansker utlöser ett extraval också kommer prägla valrörelsen, utom möjligen för Vänsterpartiet. 

Gör vi en genomgång av valaffischerna 1958 fångar de in många av de retoriska grepp som används på valaffischer (exempelvis parafrasen och negative campaigning). De flesta har pensionsfrågan i centrum. Socialdemokraterna tog fram den klassiska affischen med "gärna medalj, men först en rejäl pension". 

Högern (Moderaterna), gjorde en parafras med samma affisch (faktiskt den första jag sett som direkt gjort en sådan motaffisch i den svenska valaffischhistorien). Istället för att fokusera på pensionären som gjort sig förtjänt av pensionen, trycker de på att systemet bygger på kommande generationers
inbetalningar (men mamma...det blir ju vi som får betala't). 

Folkpartiet (Liberalerna) gör en klassisk negativ kampanj, med personcentrering. Karikatyrteckningar fanns det en hel del av under 1920- och 1930-talet, men inte så vanligt senare. Men tydligen tyckte Folkpartiet att extravalet krävde en känga åt Erlander och de lyckas också få in medaljtemat och pensionen i satiren.  

Centern, som just i detta val bytt namn på Bondeförbundet till Centerpartiet gör en ganska vanlig form av affisch där "vanliga väljare" ler eftersom de tror på partiets budksap om "frihet" och "trygghet". Detta i kontrast till "tvångspension". Affischen kan faktiskt också ses som en negativ kampanj, men i formen av kontrasterande budskap, där det egna (frihet och trygghet) ställs emot motståndarens (tvångspension). Partiet har också valt att fokusera på en positiv kontrast, dvs. där det egna positiva budskapet står i centrum. En annan variant hade varit att visa ledsna väljare och skriva "Vi vill inte ha tvångspension" rösta med Centern för frihet och trygghet. 

Kommunisterna (dagens Vänsterparti) verkade inte ha så stort intresse av att kampanja om pensionerna (åtminstone inte bland dem vi hittat) och trycker istället på nedrustning. En affisch som är lite före sin tid i stil och uttryck. 

Annars beskriver Peter Esaiasson extravalet 1958 i Svenska valkampanjer som ganska lamt. Partiledarna klagar på att det är svårt att få upp valtemperaturen. Troligen hade inte heller partierna så mycket pengar som vanligt att kampanja för och det mest uppseendeväckande var kanske att högerledaren Jarl Hjalmarssons reste runt i helikopter. Men det var en brytningstid mellan det gamla och det nya. TV var på väg att slå igenom och ta över radions centrala roll för valrörelserna. Dessutom började journalisterna göra sig mer självständiga från politikerna. Det stundade nya tider.