Sanningen verkar vara gravt överskattad

Politisk kommunikation sägs mer och mer handla om kampen om gestaltningar, om att skapa och behålla berättelsen. Genom att bestämma hur verkligheten ska beskrivas styr man den politiska debatten.

I några månader i USA har jag följt flödet av amerikansk politik på ett annat sätt än tidigare. President Trumps twittrande och hur omvärlden reagerar är även här stora nyheter. Men då min mediediet är mer uppblandad med Fox News och konservativa radiopratare blir bilden mer komplex.

När jag funderar på kampen om verklighetsbeskrivningarna ser jag två spår. Det ena är Trump själv och de psykologiska mekanismer han drivs av. Det andra är hur resten av administrationen och de medier som stödjer presidenten agerar.

Börjar vi med Trump är min övertygelse att han är precis det han alltid hävdat. Han är besatt av att vinna. I den övertygelsen finns det inte på kartan att framstå som förlorare. Det är därför han slirar på sanningen eller kommer med uppenbara lögner. Som psykologiskt fenomen är han kanske märklig, men utgår man från den grundläggande premissen agerar han "rationellt". För att upprätta självbilden måste han alltid få det att framstå som att han vinner. Han är därför också  intressantare som psykologiskt fenomen än som politisk kommunikatör.

Mer förbryllande är de andra som hängt på Trump. De drivs sannolikt inte av samma psykologiska mekanism, men har dragits med i dansen med de mer eller mindre bisarra lögnerna och verklighetsbeskrivningarna. Till sin förvåning inser de att det fungerar. Oj, man kan faktiskt blåljuga utan att det får några konsekvenser!! Trots att det finns ett fritt mediesystem och granskande journalister fungerar enkla propagandaknep ändå. Man behöver inte ens vara särskilt sofistikerad. Bara neka, avled uppmärksamheten eller hitta på. Det funkar. Etablerade medier kan avfärdas och definieras som irrelevanta och partiska. Istället finns det finns direktkanaler till väljare och en ny mediemiljö där dessa verklighetsbeskrivningar har god jordmån. Man kan nästan se deras förvåning i tv-rutan.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer