Åsikter? Ja - men ingen åsiktsbrytning

Åsiktspluralism är bra. Många röster gör att olika perspektiv lyfts fram. Ur ett demokratiteoretiskt perspektiv är ofta medborgarnas möjlighet att göra ett upplyst val som åsiktspluralism förordas. Ju mer vi har att välja på desto bättre val kan vi göra.

Men det finns andra teorier som mer tar fasta på kvaliteten i det offentliga samtalet. Här är inte inte enbart positivt med att det finns ett torg av åsikter. För att det ska bli kvalitet i samtalet (och att medborgarna ska kunna bilda sig uppfattning) måste också åsikterna brytas och prövas mot varandra.

Efter tre månader i USA börjar man fundera på det där med ekokammare och filterbubblor. Nu ska det sägas att forskningen om ekokammare inte ger något egentligt stöd för att människor låser in sig i bubblor där de bara får hör en version av verkligheten. JMG-kollegan Peter Dahlgren gör bra genomgång här och Jesper Strömbäck (också JMG) visar resultat från Sverige här.

Trots detta blir man lätt schizofren i det amerikanska medielandskapet. Hoppar man mellan de olika kanalerna är det inte bara så att de ger olika perspektiv på samma saker (vilket ju är bra). Minst lika ofta och kanske mer vanligt är att det verkar som om de bevakar helt olika världar. Vad som är en stor skandal på CNN och NBC nämns inte med ett ord på FOX och vice versa. Något samtal där perspektiven bryts förekommer inte.

Nu tycker jag givetvis inte att alla nyhetsmedier ska göra exakt samma nyhetsvärdering. Men vore det inte bra om det åtminstone fanns en viss överlappning så att man fick veta hur anklagelser och argument bemöts?

 
 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer