Förändrar en medieskatt innehållet i public service?

Så verkar det då bli en medieskatt. Som jag skrivit tidigare är kanske det mest förvånande att det inte skett tidigare. Dessutom var det mest intressanta i förslagen från public service-kommitéen att de alla syftar till att ytterligare stärka public service. Men faktum är att medieskatten också kan förändra public service på ett sätt som många inte riktigt tänkt sig. För frågan är ju vad som är ett public service-uppdrag. På högerkanten har en del sedan länge talat sig varma för ett smalt public service-uppdrag. Public service ska inte göra bred underhållning, det kan de kommersiella medierna göra. Istället är det nyheter, granskning och smala program som bör definiera public service-uppdraget. Låt TV3, TV4, Kanal 5 och alla de andra sköta underhållning och sport så får SVT ta hand om det som de inte är intresserade av. 

Frågan är om inte detta krav kan få ett starkare gensvar med en medieskatt. Med tv-avgiften fanns det trots allt en relation mellan potentiellt tittande på SVT och innehav av en tv-apparat (även om den blev mer och mer urholkad). Legitimiteten för ett brett public service-uppdrag vilade till viss del på relationen mellan utbud och tittande. Men en medieskatt som "drabbar" alla? Då blir det som vilken post i statsbudgeten som helst och på samma sätt som alla betalar för sjukvård, skola och barnomsorg betalar vi för public service. Den kritiska frågan blir då varför skattepengarna ska gå till att göra breda program som kanske lika gärna kan göras av kommersiella kanaler? Ska inte skattepengarna gå till sådant som är "viktigt", dvs. nyheter, granskning och att lyfta fram kultur som inte kommersiella kanaler intresserar sig för? Mello kan väl gå i TV3?

Det ska bli intressant att var debatten om innehållet i public service tar vägen när en medieskatt blir verklighet. 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer