Släpp in konstnärerna igen!

I mina kontakter med partier och bransch är det tydligt att reklambyråerna inte tycker att politisk reklam är så hett. Många tackar nej till uppdrag från politiska partier och därmed får partierna göra jobbet själva eller vända sig åt annat håll. Valaffischer har sedan länge varit en produkt som reklambranschen tagit hand om och givetvis då också starkt påverkat innehåll och form, även om partierna haft sista ordet. Vi har i boken Politik i det offentliga rummet (Carlssons förlag) visat att från efterkrigstiden och framförallt under 1960-talet och framåt har reklamens tankefigurer dominerat. Jag vet inte om partierna sörjer att reklambranschen tar sin hand från politisk reklam, men kanske kan det bli en nytändning? Nu finns chansen att hitta nytt formspråk och jag skulle inte bli ledsen om partierna 2022 bestämmer sig för att gå en sekel tillbaka och låta illustratörer och konstnärer ta hand om affischerna igen. Det skulle särskilja politisk reklam från kommersiell och kanske ge en helt ny synlighet och möjlighet att arbeta med symbolik igen.

Som lite tips på hur det kunde se ut när affischer var en produkt av konstnärer och illustratörer kommer här fyra konstnärer/illustratörer från 1900-talets första hälft som alla gjorde politisk reklam. Flera av dessa var visserligen också reklamare, men den konstnärliga ambitionen var tveklöst högre än idag.
 
Ivar Starkenberg (1886-1947) var en politisk karikatyrtecknare, satirtecknare, skämttecknare, författare och journalist. Under 1920-talet gjorde han affischer för Socialdemokraterna där udden var riktad mot de borgerliga partierna och deras politik. Han karikatyrer handlade ofta om borgerliga partiledare där budskapet var att avslöja hur makten "egentligen" utövades eller motståndarnas "sanna" åsikter.





Mauritz (Moje) Åslund (1904-1968) var reklamkonstnär, målare, tecknare och teaterdekoratör. På 1920- och 1930-talet gjorde han många affischer och då även valaffischer för Högerpartiet. Åslunds stil med starka klara färger och slagkraftig retorik är fortfarande mycket effektiv som politisk reklam. 
 


Axel Sjöberg (1866-1950), konstnär och illustratör. Sjöberg brukar betraktas som upptäckaren av Stockholms skärgård i svensk konst. Inte så flitig som valaffischtecknare men gjorde kommunisternas affisch inför valet 1932.



Även Anders Beckman (1907-1967) som grundade Beckmans reklambyrå gjorde uppmärksammade valaffischer. Folkpartiets "Slit bojorna" från 1935 har Anders Beckmans signatur.



Med andra ord kan, om partierna ger sig själva chansen, valet 2022 bli en nystart för den politiska reklamen. Men varför vänta? Det är ju val till EU-parlamentet redan 2019!





Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer