Politikens Elloskatalog är här! Veckans valaffisch v.32

Sverigedemokraterna presenterade 2018 års valaffischer på tisdagen 7 augusti, fast om det inte vore för det står "SD 2018" tvärs över affischerna skulle det lika gärna kunna handla om reklam för Dressman eller Ellos. Borta är alla politiska slogans, alla löften och kärnord. Kvar är leende unga människor i ljusa pastellfärger eller svart och vitt, fotade med neutral studiebakgrund.

Affischerna utgör en (än så länge) oöverträffad höjdpunkt på den tendens, som vi i boken Politik i det offentliga rummet karakteriserade som politik som imageskapande. Affischerna marknadsför SD och SD:s kandidater uteslutande genom deras utstrålning, deras image, som väljarna förväntas se som tecken på kandidaternas och partiets egenskaper.

Vad är det då som karakteriserar partiets kandidater 2018? För det första kan man konstatera att de är själva antitesen till det som annars i hög grad har skapat bilden av SD, nämligen de arga unga männen. Ingen är arg, inte ens beslutsam, alla är enbart positiva och "snälla". Partiet gör vad det kan för att distansera sig från de uniformerade, kampvilliga elementen i Nordiska motståndsrörelsen; färgerna är mjuka och helt utan politisk laddning.

För det andra kan man se bilderna som en framhävning av kandidaternas vanlighet. Ingen sticker ut, ingen har iögonfallande tatueringar eller annat - de är svärmorsdrömmar, "vanliga" människor vars mest framstående drag är att inte vara extrema eller sticka ut. På så vis fullföljer affischerna partiets strävan de senaste åren, nämligen att bli ett "massparti", att vara representanter för majoriteten av "vanliga" svenskar. Fast genom att plocka bort allt som skulle kunna stöta bort någon, blir uttrycket extremt slätstruket och opolitiskt. Vad som är kvar är den implicita uppmaningen: rösta på oss, vi är som ni. Till och med partiets val av typsnitt skickar ut samma signal. Här finns inga skarpa kanter, allt är runt och mjukt och ofarligt. Här har vi med andra ord ett parti som i sin kommunikation har raderat allt som är potentiellt negativt, kvar är en opersonlig kommunikation som liknar reklamen för företag som vill attrahera alla.

/Orla Vigsö