Lär vi oss med tiden?
Det kanske beror på att vi inte riktigt är vana än? Att vi fortfarande befinner oss i de sociala mediernas barndom. Alla rasar, åt alla håll. Det är Jimmy Durmaz, höbalar i blågula färger och allt annat. Upprördhet över att något sägs som virvlar iväg på nätet. Helt utan kontroll och proportioner.
Jag tror fortfarande att det delvis handlar om att vi inte riktigt förstår sociala medier, att vi inte lärt oss läsa av koderna. Detta utnyttjas av att olika intressen som insett att sociala medier är en utmärkt propagandakanal. Dessutom blir de traditionella mediernas agerande en svaghet i sammanhanget då jakten på klick gör att de allt för ofta dras med virala nyheter som engagerar mediepubliken.
Mycket av vanliga människors oförmåga handlar om sammanbrottet mellan "backstage" och "frontstage" - om privat och offentlig sfär. Folk har alltid sagt mer eller mindre genomtänkta saker. Jag har, i likhet med många andra, länge sagt att sociala medier är ungefär som samtal på krogen eller runt ett fikabord. Man slänger ur sig massa saker på volley och får medhåll eller mothugg, eller kanske bara tystnad. Samma sak händer på sociala medier. Många uppfattar fortfarande inte att det de skriver sker offentligt utan upplever det som privat. Men inte ens privata grupper på sociala medier är privata. En skärmdump bort finns offentligheten. Fortfarande har vi inte riktigt fattat att allt vi säger och skriver på sociala medier i princip är offentligt och att vi kan få stå till svars för det. Det är ungefär som hela krogen eller kaféet skulle ställa sig upp och fråga "vad fan menar du?" när man yttrat en mindre begåvad kommentar över en öl eller en latte.
I sociala medier är det inte bara bordsgrannarna eller de som finns i lokalen som ger sig i i samtalet. I princip kan ju alla som är uppkopplade kasta sig in i diskussionen. Det gör också att samtal inte slutar bara för att någon tystnar. Det kan fortgå och vandra vidare i stort sett vart som helst och hur länge som helst. De sociala medierna med sin nätverkslogik har ingen spärr för hur mycket något kan trissas upp. Man kan alltid lägga till en ny kommentar och låta det virala iväg.
Traditionella massmedier har här ett dilemma. Fortfarande legitimeras händelser som viktiga först när traditionella medierna lyfter fram dem. Det som sprids i sociala medier måste tas upp i traditionella för att vi ska bedöma dem som viktiga. Medierna har därmed en sorts bekräftelsefunktion. Men eftersom alla redaktioner vill fånga det som engagerar och ger klick finns det dock en överhängande risk för överreaktioner. För mycket som virvlar runt tas upp som nyheter fastän det kanske har tveksamt nyhetsvärde. Men dilemmat består också i att om man struntar i utbrott i sociala medier finns det alltid de som menar att medierna mörkar sanningen.
Kopplat till detta är också frågan om relationen mellan allmän opinion och sociala medieopinioner. Det har alltid varit ett problem för såväl beslutsfattare som redaktioner att läsa av opinionen. När jag pratat med journalister om hur det var förr sa de att "...när 10 personer ringde tv:s växel så var den nedringd. Ringde fem personer till chefredaktören blev det liv i luckan på morgonmötet". Men hur många var egentligen upprörda? Reaktioner på sociala medier fyller samma funktion. Problemet är som alltid att de allra flesta är tysta och inte säger något och kanske inte heller bryr sig. Det är de mest engagerade och högljudda som styr mycket av reaktionerna på sociala medier. Orkestrerade opinioner har alltid varit svårt att hantera. I sociala medier finns det i den inneboende logiken sätt att förstärka och driva engagemang och det utnyttjas av dem som vill driva opinion.
Vad kommer då att hända? Kommer allt bli elände eller löser vi problemen? Jag vill tro att med ökad vana och kunskap om sociala medier kommer många saker att fungera bättre efter hand. Alla inblandade blir bättre på att värdera det som sker i sociala medier, inte minst journalistiken. Här har kanske också journalistiken sin viktigaste uppgift, att vara korrektur och grindvakt mot uppblåsta reaktioner i sociala medier och propagandaförsök. Det är på sikt ett mycket viktigare journalistisk uppdrag än jakten på klick!
Jag tror fortfarande att det delvis handlar om att vi inte riktigt förstår sociala medier, att vi inte lärt oss läsa av koderna. Detta utnyttjas av att olika intressen som insett att sociala medier är en utmärkt propagandakanal. Dessutom blir de traditionella mediernas agerande en svaghet i sammanhanget då jakten på klick gör att de allt för ofta dras med virala nyheter som engagerar mediepubliken.
Mycket av vanliga människors oförmåga handlar om sammanbrottet mellan "backstage" och "frontstage" - om privat och offentlig sfär. Folk har alltid sagt mer eller mindre genomtänkta saker. Jag har, i likhet med många andra, länge sagt att sociala medier är ungefär som samtal på krogen eller runt ett fikabord. Man slänger ur sig massa saker på volley och får medhåll eller mothugg, eller kanske bara tystnad. Samma sak händer på sociala medier. Många uppfattar fortfarande inte att det de skriver sker offentligt utan upplever det som privat. Men inte ens privata grupper på sociala medier är privata. En skärmdump bort finns offentligheten. Fortfarande har vi inte riktigt fattat att allt vi säger och skriver på sociala medier i princip är offentligt och att vi kan få stå till svars för det. Det är ungefär som hela krogen eller kaféet skulle ställa sig upp och fråga "vad fan menar du?" när man yttrat en mindre begåvad kommentar över en öl eller en latte.
I sociala medier är det inte bara bordsgrannarna eller de som finns i lokalen som ger sig i i samtalet. I princip kan ju alla som är uppkopplade kasta sig in i diskussionen. Det gör också att samtal inte slutar bara för att någon tystnar. Det kan fortgå och vandra vidare i stort sett vart som helst och hur länge som helst. De sociala medierna med sin nätverkslogik har ingen spärr för hur mycket något kan trissas upp. Man kan alltid lägga till en ny kommentar och låta det virala iväg.
Traditionella massmedier har här ett dilemma. Fortfarande legitimeras händelser som viktiga först när traditionella medierna lyfter fram dem. Det som sprids i sociala medier måste tas upp i traditionella för att vi ska bedöma dem som viktiga. Medierna har därmed en sorts bekräftelsefunktion. Men eftersom alla redaktioner vill fånga det som engagerar och ger klick finns det dock en överhängande risk för överreaktioner. För mycket som virvlar runt tas upp som nyheter fastän det kanske har tveksamt nyhetsvärde. Men dilemmat består också i att om man struntar i utbrott i sociala medier finns det alltid de som menar att medierna mörkar sanningen.
Kopplat till detta är också frågan om relationen mellan allmän opinion och sociala medieopinioner. Det har alltid varit ett problem för såväl beslutsfattare som redaktioner att läsa av opinionen. När jag pratat med journalister om hur det var förr sa de att "...när 10 personer ringde tv:s växel så var den nedringd. Ringde fem personer till chefredaktören blev det liv i luckan på morgonmötet". Men hur många var egentligen upprörda? Reaktioner på sociala medier fyller samma funktion. Problemet är som alltid att de allra flesta är tysta och inte säger något och kanske inte heller bryr sig. Det är de mest engagerade och högljudda som styr mycket av reaktionerna på sociala medier. Orkestrerade opinioner har alltid varit svårt att hantera. I sociala medier finns det i den inneboende logiken sätt att förstärka och driva engagemang och det utnyttjas av dem som vill driva opinion.
Vad kommer då att hända? Kommer allt bli elände eller löser vi problemen? Jag vill tro att med ökad vana och kunskap om sociala medier kommer många saker att fungera bättre efter hand. Alla inblandade blir bättre på att värdera det som sker i sociala medier, inte minst journalistiken. Här har kanske också journalistiken sin viktigaste uppgift, att vara korrektur och grindvakt mot uppblåsta reaktioner i sociala medier och propagandaförsök. Det är på sikt ett mycket viktigare journalistisk uppdrag än jakten på klick!
Kommentarer
Skicka en kommentar