Journalisternas politiska åsikter (revisited)

Jo, jag är sen sen på bollen. Men har haft semester och på bloggen tillåter jag mig ändå att vara både tvåa och trea på bollen. Men jag kunde från hängmattan konstatera att det var dags att debattera journalisters politiska åsikter igen. Eller snarare misstanken att journalisternas politiska åsikter avspeglas i journalistiken. Än en gång är det Näringslivets Mediainstitut som går ut med debattartikel, även om själva underlaget för rapporten är hämtat från en norsk undersökning. Resultaten visar det flera andra studier visat, att journalistkollektivet lutar vänsterut.

Så långt inga konstigheter. Men som många - inklusive undertecknad - gång efter annan påpekat är det farligt att dra slutsatserna att partipolitiska åsikter hos journalisterna automatiskt skulle avspegla sig i nyhetsrapporteringen, precis som man ska vara försiktig med att dra direkta kopplingar mellan vilka som äger en dagstidning och hur nyheterna vinklas.

Jag har skrivit om det här i boken 13 vassa frågor om journalistik - med svar som inte stryker medhårs. Boken finns gratis att ladda ner från Mediestudiers hemsida.

Ladda ner kapitlet här.

Så hur är det då? Ja, journalister som kollektiv har övervägande del rödgröna hjärtan. Men detaljerade analyser tyder på att de i beslutsfattande ställning lutar mer åt det borgerliga hållet. Men partiidentifikationen är svag och bortfall på frågan om bästa parti har också stort bortfall. Journalister har inte partibok och de som jobbar med att bevaka politik aktar sig noga för att låta politiska åsikter skina igenom. Snarare är det yrkesideal som präglar nyhetsjournalistiken och medielogiken som styr allra mest.

Jag avslutar kapitlet så här:

"Forskare som försöker förklara varför nyheterna ser ut som de gör menar att journalisternas egna politiska åsikter är av underordnad betydelse för nyhetsbilden. Det faktum att studier av nyhetsinnehåll inte heller ger något stöd för att mediebilden systema­tiskt skulle vara vänstervriden (eller högervriden) har bidragit till att medieforskarna snarare finner belägg för att det är spänningen mellan ideal, arbetsprocesser, mediaorganisationens mål och krav från marknaden som förklarar nyhetsurval. I viss mån är det kanske mer rättvisande att se jour­nalister som vindflöjlar, som i stor utsträckning om­famnar och visar upp samhället på ett sätt som passar in i en större berättelse, formad till stor del av andra krafter än journalistik. Väven är mycket mer komplex än enskilda journalisters politiska åsikter".

En sak till. Även om rösterna som nu hörs är från höger och kritiken handlar om en påstådd vänsteragenda i journalistiken, finns det också återkommande kritik mot att journalistiken har ett högerperspektiv, att den i stort sett okritiskt stödjer ett marknadsekonomiskt system. Även klimatbevakningen har kritiserats för att vara för individfokuserad och inte ta upp de systembrister som finns. Med andra ord: alla har åsikter om journalistiken och om kritiken kommer från alla håll och är ingen nöjd är det för att journalistiken har många ansikten.