Ibland ska man nog ändå vara rädd

"Var inte rädd!" är Henrik Schyfferts uppmaning i den nya showen han reser land och rike kring med. Har inte sett showen än, men jag har förstått att den handlar om att (höger) populister exploaterar människors oro för invandring och flyktingströmmar. På alternativa nyhetssajter och i sociala medier pumpas det ständigt ut larm om no-go-zoner,  invandrares kriminalitet och beteenden som bryter mot vad vi uppfattar som (svenska) sociala normer. Allt i syfte att skapa rädsla och oro. I nästa steg utnyttjar man denna rädsla politiskt för att propagera för stoppad invandring och anklagar andra politiker för att inte ta medborgarnas oro på allvar.

Detta handlar om klassisk politisk problemformulering och är inget som Sverigedemokraterna hittat på. Lösningarna finns redan (minskad invandring), nu handlar det bara om att formulera problemet. Så fungerar politik i många avseenden även för andra partier och intressegrupper. Senast idag såg jag ett klipp från Läkare utan gränser som varnar (skrämmer) för antibiotikaresistens och dess följder. Visst blir man orolig och rädd. På samma sätt är klimatlarmen en källa till oro. Följer man debattörer som är intresserade av frågan är det gott om larm som inte direkt stärker nattsömnen. Även här finns det färdiga lösningar (överanvänd inte antibiotika/få läkemedelsbolag att forska om antibiotika och minska utsläppen av koldioxid).

Det är därför verklighetsbeskrivningarna blir så viktiga. Är de beskrivningar som görs av verkligheten sanna och relevanta? Eller är det överdrifter och halvsanningar? Frågan man ställer sig då är om vi egentligen hitta några sanningar? Finns det verkligen sådana? Här närmar vi oss epistemologi och ontologi. Kan vi veta något om verkligheten och hur den är beskaffad? Visst är sanningen är svårfångad och ibland motsägelsefull, men i min värld måste vi med vetenskapens hjälp försöka säkra kunskap på olika områden och med så stor säkerhet det nu går att komma fram till gemensamma synpunkter på hur verkligheten ser ut. 

Tillbaka då till rädslan. Där kan jag säga emot Schyffert i ett avseende. Jo, vi ska vara rädda och politisk kommunikation kommer alltid handla om känslor som rädsla och ilska. Det gör all politik. Men det handlar också om förnuft. För det farliga är om det sprids problemformuleringar som inte har täckning. Om de rädslor som sprids inte är något att vara orolig för. Då ska man inte vara rädd, men för det behöver vi faktiskt fakta och inget annat för att motarbeta. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Fyra spaningar i invasionens skugga

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?