Veckans valaffisch (vecka 13) - Den danska affischkampen

Tisdagen den 24 mars var det val till danska riksdagen – Folketinget – fast det kommer nog att dröja ett tag innan vi vet vem som kommer att bilda regering. Den sittande regeringskoalitionens tre partier tappade alla mandat, men inget av blocken fick majoritet. Det verkar som att Moderaterne med Lars Løkke Rasmussen återigen får en central roll i en riksdag med 12 partier. Den politiska situationen är mycket annorlunda än i Sverige, och veckan före valet var jag i Köpenhamn för att fotografera valaffischerna och se om det fanns några skillnader även på affischområdet. Här handlar det mest om själva mediet och inte om politiken.

Variation i format

För några val sedan började partiet Alternativet med en ny typ av smala affischer, som oftast sattes upp mellan de etablerade partiernas affischer. Budskapet var ”Sen finns det ju också Alternativet”, och det fungerade mycket bra. I år har många kandidater börjat använda samma format, men utan att göra placeringen till en del av budskapet. I stället handlar det förmodligen om att producera fler affischer till samma pris.

Det finns även kandidater som har gjort affischer efter samma mall som de vanliga, men i mindre format, som Socialdemokratiets Marcus Vesterager. Även här är det förmodligen priset som avgör. Samtidigt gick andra den motsatta vägen och gjorde affischer i dubbel storlek.

Vissa kandidater försökte väcka intresse med hjärtformade affischer, som ”den röda mormorn”. Även Enhedslisten hade affischer i hjärtform – och i form av en tand för att skapa uppmärksamhet för kravet att tandvård ska vara gratis.

Toppkandidater i partier med en stor budget satsade på storleken, antingen i form av ljusreklam på hustaken längs järnvägen (vid Vesterport station), eller i form av reklam på avspärrningar där byggarbete pågår.

 

Återanvändning

I Danmark var det kommunal- och regionval den 18 november 2025. Det är inte så länge sedan, och som jag tidigare beskrev (se bloggen ***) utlystes riksdagsvalet ganska plötsligt, så många kandidater som kandiderade till ”regionsrådet” (regionfullmäktige) och nu även till Folketinget använde samma affischer som i vintras. Vissa satte klistermärken över delar av affischen (där det till exempel stod vilken kommun eller region det handlade om), medan andra skrev nytt för hand på affischerna. Men det fanns även de som gjorde en dygd av det och tryckte upp klistermärken som förklarade att man var för en mer hållbar kommunikation och återanvände de gamla affischerna.

 

Vaselin på linsen?

Ida Auken, en av toppkandidaterna för Socialdemokraterna, hade sina partireglerade affischer enligt mallen, men i ett försök att visa en annan sida hade hon även tagit hjälp av en professionell fotograf för en serie mer personliga bilder. Ida läser, Ida spelar biljard, Ida lagar mat, Ida är i växthuset, Ida flörtar på baren...

Bilderna påminner mer om veckotidningsfoton än politisk reklam. Kanske är det Tinder som har varit i tankarna – precis som hos ultraliberalisten Mads Strange (Liberal Alliance, vars partiledare en vecka före valet tvingades erkänna att han tagit kokain medan han varit partiledare). Han fick dock lite problem med Tinder efter att ha använt deras logotyp. Sadek Al-Amoods Facebook-liknande affisch var det visst ingen som protesterade mot.

 

 

Alternativet har sedan partiets start 2013 utmärkt sig med humor och en annorlunda stil. I år kommenterade de försvarspolitiken på sitt eget sätt. Igelkottarna, som ju ofta används i försvarspolitiken i Norden, får här namnet ”stikkersvin”, som var den nedsättande benämningen för danskar som under den tyska ockupationen angav danska motståndsmän till tyskarna, men här ligger det en språklig vits i att de sticks. Att luftrummet ska stärkas illustreras av fåglar, flottan är en ankfamilj, och ekorren är en prepper. ”Drain the swamp”, som Trumpanhängarna ropar, blir här till ett försvar för grodorna, och även om symboliken inte är glasklar är det tydligt att partiet är skeptiskt till upprustningen av militären.

 

Slutligen vill jag framhäva en affisch för Thomas Markmann, som är gjord av konstnären Søren Jordan (en tidigare hemlös) och pläderar för att vi inte ska glömma bort konsten och kulturen i valet. Jag såg den endast i ett exemplar när jag vandrade runt i huvudstaden, så den verkar inte ha tryckts i stora mängder. Men den lyste upp i mängden av ansikten.

Experimentlusta

Även om en stor del av de danska affischerna liknar de svenska – porträtt med ett politiskt slagord – kan man konstatera att det finns mer utrymme för experiment i den danska affischfloran. Kanske för att de enskilda kandidaterna har friare händer än i Sverige, kanske för att man tänker mer på att sticka ut. Det används både bild och ord som man aldrig skulle se här i landet, så variationen är klart större. Det gör å andra sidan också att det kan finnas verkliga bottennapp, men så är det...

Propagandainspektör Orla Vigsö