Veckans valaffisch (vecka 5) - Talepunkter och bevingade ord

Politiker pratar mycket. Det hör till jobbet och pratet är viktigt, inte minst under valrörelser. Debatter ska vinnas, journalister ska få snärtiga soundbites och väljarna ska övertygas. Allt är retorik. I dagens politiska debatt är det mycket snack och talepunkter (ett konstigt ord om ni frågar mig), men ärligt talat är det väl väldigt sällan som det som sägs fastnar och lever vidare? Det mesta glöms efter att tv-kamerorna släckts

Frikopplade bevingade ord 

Men ibland får ord vingar. Vissa ordväxlingar biter sig fast i minnet, uttryck blir bevingade och lever vidare långt efter det sagts. Ibland blir de nästan synonymt med personen som sagt det, medan andra frikopplas och närmast blir talesätt. 

Så hur är det då med saker som sagts av politiker under valrörelser? Finns det ens några bevingade ord? Om man inte begränsar sig till valrörelser har en del fått klassikerstatus. Kändast är kanske CH Hermanssons utbrott på VPK:s partikongress 1969 när han med orden "Någon djävla ordning får det väl vara i ett parti?" kritiserade splittring och bråk i partiet i direktsänd tv. "Någon djävla ordning..." används fortfarande i alla möjliga sammanhang även av personer som inte har en aning om att det var VPK-ledaren som myntade uttrycket. 

 

Och vem minns att det var Carl Bildt som kom på uttrycket "den rödgröna röran" om motståndarnas parlamentariska läge i en debatt med Ingvar Carlsson i Gnosjö 1994? Jag minns att jag senare såg Carl Bildt med ett nöjft leende använda ordet, men visste faktiskt inte att det var han som kom på det.  

Personkopplade bevingade ord

Andra bevingade ord är mer tydligt kopplade till en specifik person. Det var i augusti 2014 i ett tal på Norrmalmstorg som statsminister Fredrik Reinfeldt höll sitt Öppna era hjärtan-tal. I talet säger Reinfeldt "Nu vädjar jag till svenska folket om tålamod, om att öppna era hjärtan för att se människor i stark stress med hot mot det egna livet som flyr, flyr mot Europa, flyr mot frihet, flyr mot bättre förhållanden." Just "öppna era hjärtan" har sedan blivit starkt synonymt med Reinfeldts politiska arv, både bland dem som hyllat och kritiserat honom. 

  

Carl Bildt har även varit inblandad i ett bevingat meningsutbyte, men då var det motståndaren som tog poängen. "Berätta inte för mig om det svenska klassamhället, jag har sett det, jag har växt upp i det, jag hatar det!" sa Göran Persson till sin debattmotståndare i SVT:s partiledardebatt i slutet på i valrörelsen 1994. Bildt hade i sitt inlägg hävdat att han nog bättre än Persson förstod vad utsatta människor verkligen behövde. Perssons kontring blev en klassiker och kanske hans mest kända uttalande. 

 

Går vi utanför valrörelserna är en av de roligare, "Det där är bara trams" - "Du ska veta hut!" en klassiker från KU-förhören i samband med den så kallade Ebbe Carlsson-affären, som ju i sig var en spin-off av Palmeutredningen. När vice ordförande, moderaten Anders Björck pressade dåvarande parisambassadören och socialdemokraten Carl Lidbom, svarade han "Den där frågan är bara trams. Du får inget svar därför att det är trams". Lite bevingat, men svaret från Björck minns man väl ännu klarare? "Du ska veta hut när du är här. punkt!" var Björcks replik. En av de roligare KU-förhören man sett.

 

När man önskar vingarna inte fanns

Men ibland önskar nog de inblandade att ord stannade där de sagts och att vingar inte fanns. En av de politiker som var inblandade i SVT:s Valstugereportage 2002 berättade för mig att de hade haft medieträning före valrörelsen och övat på att göra oneliners. I reportaget sa politiker från olika partier inför dold kamera saker om invandrare som de sedan inte ville stå för när Janne Josefsson intervjuade. Politikern jag intervjuade konstaterade lakoniskt att det han sa inför dold kamera (”Sådana som Pinochet inte hann med”) visserligen var en oneliner, men kanske inte på det sätt som medietränarna hade tänkt sig. 

 

Det finns flera berömda citat från politiker som inte landat så bra. En av de mest kända var när Tage Erlander blev utfrågad i SVT av de tre O:na - Olivecrona, Ortmark och Orup inför kommunvalet 1966. En ny och mer ansvarsutkrävande intervjustil var på gång, vilket inte politikerna riktigt räknat med. När Lars Orup ställer frågan om vad en ung bostadssökande familj i Stockholm ska göra svarade Erlander, "de får ju ställa sig i bostadskön, naturligtvis".

Erlander blev överrumplad av intervjuformatet, för han kunde ju svarat mer offensivt om miljonprogram och löften om bostadsbyggande, men fann sig helt enkelt inte. Citatet om bostadskön är en klassiker, både som klavertramp och i ansvarsutkrävande journalistik.

En annan socialdemokratisk bortsägning har namngett ett helt val. Peter Esaiasson kallar i Svenska valkampanjer 1979 års val för Villakostnadsvalet. Skälet till namnet är att socialdemokraternas partiledare Olof Palme blev grillad i SVT partiledarintervjuer och inte riktigt verkade ha koll på konsekvenserna av partiets förslag om tak på ränteavdrag. Han visade stor förvåning gällande priserna på hus i Stockholmsområdet. "Det är fruktansvärt. Har hus blivit så dyra?", svarade Palme och det blev ett uttalande som också satte prägeln på hela valrörelsen då alla partier förtuom VPK försökte lugna villaägarna att de inte skulle drabbas. 

Den sista bortsägningen blir moderat. Långt innan Anna Kindberg Batra blev partiledare för moderaterna sa hon något som hon senare ångrat. "Stockholmare är smartare än lantisar", påstod Kindberg Batra i en TV-intervju i 1998. Som moderat profil fick hon under valrörelsen frågor om arbetsmarknad, regional utveckling och hur olika delar av Sverige står sig – vilket ledde till det spontana uttalandet om regionala skillnader. För övrigt gjorde hon ett undantag för lantisen Carl Bildt. 

Ordens makt och vanmakt

Som genomgången visar är ord makt men också vanmakt. Vissa retoriska poänger önskar politiker ska fästa och kommas ihåg, medan de helst sett andra sjunka undan i glömskans hav. Den uppmärksamme har kanske noterat att det inte finns med några exempel från senare valrörelser i genomgången. Detta trots att vi lever i en kultur där pratet är ständigt närvarande med klipp på sociala medier om vad folk sagt. Är vi översköljda med så mycket prat att vi inte längre minns något i ett uppskruvat medialt tempo? Bryr vi oss kanske inte längre om alla talepunkter utan låter dem glida förbi? Eller är det så enkelt att vi inte riktigt kan skåda vår samtid. Att vingarna inte riktigt växt ut på dagens citat?

Propagandainspektör Bengt Johansson