Veckan valaffisch (vecka 8): 2006

Vi tänkte i detta inlägg och några gånger senare i vår ägna oss åt historiska valrörelser. I år är det 2026  och flera tidigare val har också slutat på siffran 6. Först ut är propagandainspektör Nicklas reflektioner kring den valrörelse som senast hade slutsiffran 6: 2006. 

 
Alla ska med

Det är tjugo år sedan i år, och det är ju en ansenlig tidsperiod. Det är frestande att säga att det var ett annat Sverige än det vi känner idag. I politiken har så mycket hänt sedan dess: hela den politiska scenen har förflyttats och med den de olika partiernas roller Ett parti har bytt namn, alla  - utom ett – har hunnit byta ut sina partiledare, ofta flera gånger.

När vi gick till val på hösten 2006 hade Socialdemokraterna regerat i 12 år sedan regeringen Bildt lämnade Rosenbad 1994. Under tiden hade Sverige gått med i EU och vår utrikesminister knivmördats mitt i Stockholm. Och i den stora världen hade yran efter murens fall övergått i kriget mot terrorismen.

Med affischtemat "Alla ska med" prydde bland andra partiledaren och statsministern Göran Persson flankerad av de två ministrarna Mona Sahlin (som skulle efterträda Persson på våren 2007) och Thomas Bodström.

Socialdemokraternas slogan för året var ”Alla ska med”. Att slagordet syftade på att hålla samman Sverige och minska klyftor i samhället var förstås uppenbart. Däremot var det mer tveksamt i väljarnas ögon hur man såg på regeringsfrågan: skulle alla med? Det vill säga Vänstern och Miljöpartiet, eller något av dem? Dessa två hade stött den socialdemokratiska minoritetsregeringen under valperioden, men nu började kraven på inflytande skärpas: skulle stödpartierna tas in i en ny regering? Och vilken V- eller MP-politik skulle kunna slå igenom? Vänsterledaren Lars Ohly hotade med att fälla en socialdemokratisk regering som inte förde en tydlig vänsterpolitik. Det här bidrog till osäkerheten om regeringsalternativet.

 

Alliansen 

På oppositionens sida var läget annorlunda. Inför valet hade de borgerliga partierna samlat sig till ett tätare samarbete än tidigare. Centerledaren Maud Olofsson bjöd hem sina partiledarkollegor Lars Leijonborg (FP), Göran Hägglund (KD) och Fredrik Reinfeldt (M) till Högfors i Västerbotten, och efter fotovänliga aktiviteter som bad i tunnor skapades Allians för Sverige. Till skillnad mot hur fallet varit under tidigare valrörelser gick de fyra partierna fram med ett gemensamt valmanifest.  

 

Det går att se framför allt (Nya) Moderaternas strategi som ett exempel på ideologisk triangulering. Det handlar om att närma sig motståndaren i de frågor där de framstår som starka, och inta en tredje position som kan tilltala väljare i mitten. Strategin användes – ganska framgångsrikt – av Bill Clinton i USA, och av Tony Blairs New Labour i Storbritannien. I Sverige var Socialdemokraterna det dominerande partiet med traditionell tyngdpunkt i jobbfrågor. Moderaterna slog direkt mot motståndarens kärna genom att kalla sig det nya arbetarpartiet. Med ny logotyp och en ljusare blå färg som framhäver det nya gick Moderaterna till val som det ledande Allianspartiet 2006.

Valet slutade med seger för Alliansen och Fredrik Reinfeldt kunde bilda regering med ministrar från Moderaterna, Kristdemokraterna, Centern och Folkpartiet. De sistnämnda önsketänkte om framtiden på sin affischserie. I löpsedelformat proklamerade man olika idealtillstånd, som partiet skulle kunna ta åt sig äran av, kanske om fyra år?

 

När SD var i perferin 

I periferin kampanjade Sverigedemokraterna 2006 med sitt ensidiga fokus på invandringen. Partiet hade förvisso ökat till 1,4 procent i valet 2002, men ett litet extremt parti på yttersta högerkanten varken ville eller behövde de övriga partierna befatta sig med. Men redan 2006 fördubblades röstandelen och 2010 tog SD plats i riksdagen.

Kanske är Jimmie Åkesson den främsta konstanten under tjugoårsperioden som gått. Han är hursomhelst den enda partiledaren som fortfarande är kvar, även om kontrasten är stor från hans position 2006 till dagens SD-ledare med statsministerambition.

 

 

Propagandainspektör Nicklas Håkansson