Propagandainspektionen (vecka 37) - Tack för oss!

I januari 2022 började Propagandainspektionen att en gång i veckan, varje onsdag morgon, publicera ett inlägg om valpropaganda. Det har blivit 36 inlägg som handlat om allt möjligt. Även om det oftast har varit valaffischer i fokus har vi tagit upp sociala medier, politisk humor, politiska giveaways, Gustav Vasa som propagandist mm. Men mest har det handlat om hur valaffischer sett ut ur en massa olika perspektiv, såsom negativa kampanjer, klädkoder, virtuella affischer, folkomröstningsaffischer, mat på valaffischer, det galna 1990-talets affischer, om rädslan för ryssen mm. Men nu är det dags att sätta punkt och vi gör det genom att försöka sammanfatta 2022 års affischer, i vad som kanske sticker ut och är lite unikt för den valrörelse som just avslutats.

 

En partiledaraffisch som sticker ut

Partiledarna har blivit allt viktigare som kampanjlok. De ska inte bara hasta mellan alla dessa debatter och utfrågningar, de har också över tid blivit ett allt mer centralt motiv på valaffischerna. Att alla partier har valaffischer med bilder på partiledaren säger något. Noterbart är också att det numera är ganska ovanligt med andra politiker än partiledarna på de nationella affischerna. Personvalskampanjer finns det så klart. Men på de centralt producerade affischerna är det nästan bara partiledaren som gäller. Annat var det för bara några val sedan. Då fanns ofta partiets hela toppskikt med på valaffischerna. Kampanjerna har partiledarcentrerats. Dessutom ler de också. Inte på alla affischer eftersom ett brett leende kanske inte passar så bra till ett allvarligt budskap. Men alla partier har minst en affisch med en leende partiledare.

Om vi ska välja en affisch som sticker ut är vinnaren glasklar. Affischen på Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar sticker ut och skiljer sig från de andra. Hon ler inte, hon tittar inte ens mot väljaren utan har blicken visionärt mot horisonten, vilket är mycket ovanligt numera. Kritiker har menat att den hämtat sitt formspråk från mindre lämpliga ideal som Stalin, Lenin och Mao Tse Tung. Likheter finns, men ärligt talat har även borgerliga partiledare blickat mot horisonten på valaffischer om vi går tillbaka i historien. Men vad som ytterligare skiljer ut Nooshi är Nooshi. Det är ovanligt att namnet på partiledarna skrivs ut. ”Rösta på Gösta” och ”Det här är Lennart” är två gamla favoriter, men att bara skriva ”Nooshi” och inget mer sticker ut.

Sverige och slogans

En sak som är genomgående på 2022 års valaffischer är att alla partier har minst en affisch där ordet ”Sverige” finns med. ”Nu får vi ordning på Sverige”, ”Alla ska med när Sverige ställer om”. I Almedalen hade för några år sedan alla partier svenska flaggor och i årets valrörelse är det viktigt att det står Sverige. Skälet är rimligen att, precis som med flaggorna, ta tillbaka symbolerna. Sverigedemokraterna ska inte ha ensamrätt på Sverige-ordet och alla från höger till vänster vill vara tydliga att man är ”Sverigevänner”.

 

Men en annan sak som förenar är att alla partier har en slogan. Inget nytt för denna valrörelse, förstås, men det är påfallande genomgående: alla har en slogan, eller åtminstone ett signalord som varieras. Liberalerna tycker inte vi ska vara ”efterkloka”, Sverigedemokraterna säger ”…och inget snack”efter varje budskap, Moderaterna vill ”få ordning” på saker och ting och Socialdemokraterna tycker att ”Vårt Sverige kan bättre”. Ett sådant genomgående användande av slogans har vi inte sett tidigare.

 

Bäst att göra nåt!

Den klassiska valaffischen är ett fotografi av en politiker i halvfigur eller bara ansiktsbild som ler mot väljare. Så ser det ut i stort sett hela världen. Men saker har börjat att förändras. Vi såg det redan 2018, men det har blivit vanligare och vanligare att partiledare gör något på affischerna. De går omkring bland väljare, är ute i skogen med hunden, målar huset, pratar med poliser eller elever. På det sättet blir partiledaren mer av en vanlig människa som det går att identifiera sig med, men det hänger också samman med nya medieformat. Bilderna är ibland tagna från valfilmer eller ser ut som de är selfies. Kanske ser vi hur sociala mediers estetik gör sitt intrång på valaffischerna, där intimitet och personlig relation blir allt viktigare för politikers kommunikation.

Dags att ta ut svängarna

Vi brukar ofta klaga på att valaffischerna är lite tråkiga, att de var roligare förr. Även om så är fallet finns det en del roliga affischer, men då får man antingen leta sig ner på lokal nivå och/eller titta på kandidataffischer. Har man inte så stora resurser till formgivning kan man alltid skoja till det lite. Liberalernas Jan Jönsson blev rikskänd för sitt budskap om att han var ”gängens värsta fiende”, centerpartierts Jonas Gernfeldts personvalskampanj var en ständig ström av virtuella affischer där han bland annat tyckte att faluborna borde kryssa honom för att slippa ha honom i stan. Sverigedemokraterna i Skåne tryckte på språkkrav i omsorgen och att även om skånska var att föredra så gick det även bra med svenska.

 

 

Så humor finns på valaffischer och politisk reklam även idag, men man får leta lite bortom partiernas nationella kampanjer. På nationell nivå var affischkampanjen betydlig mer återhållen, kanske rentav slätstruken. Bland partiledarna fanns ingen motsvarighet till när Göran Hägglund 2010 mötte apor och bufflar tête-a-tête, eller grafiskt sammansatta bilder som Vänsterpartiets tudelade symbolgrupper från 2002. Inte heller några grövre angrepp på motståndarna eller tvetydiga, kontroversiella budskap. Det fanns dock – som alltid – hos ungdomsförbunden, som Fria moderata studenter som rent ut sa ”Det är sossarnas fel”. Och i Stockholms tunnelbana, där också det beryktade SD-tåget drog förbi, var tonen generellt att ”nu räcker det” – oavsett om det handlade om regerings- eller oppositionspartier.

 
Du skojar!

Vi har skaffat TikTok, även fast vi är på tok för gamla för det sociala mediet. Men i vår iver att ha lite koll på vad ungdomarna har för sig hittade vi Mikael Johansson som på TikTok visade hur han tog bilder av partiledaren och gjorde egna affischer han satte upp på stan. Det anmärkningsvärda var inte bilderna utan budskapen. Det var nog en och annan som hajade till när de gick förbi och läste vad det stod. Stenevi och Bolund hotar med att limma fast en på E4:an om man inte röstar på Miljöpartiet, Ulf Kristersson meddelar att om orten kastar sten så kastar han tillbaka och Johan Pehrson undrar om det är en stödröst i fickan eller om man är glad att se honom. Roligt, elakt och aktuellt. Detta är inte heller nytt, vi har sett omgjorda affischer flera valrörelser tillbaka. Men att på det här sättet göra om affischer och sprida på sociala medier när man gör det är en innovation i det politiska satiren.

 

 

Vi ses!

Nu sopar snart partiernas frivilligarbetare bort de sista plakaten, de som inte slängts eller rivits ned av sabotörer. Propagandainspektionen försvinner inte, men tar lite längre paus mellan inläggen. För även om den korta valrörelsen har tagit slut har den långa redan börjat. 

//Propagandainspektörerna Bengt Johansson, Nicklas Håkansson och Orla Vigsö