En ovanligt torr och varm sommar: ny forskning med tillbakablick på sommaren 2018

Dagens unga vuxna undrar kanske hur vi såg på klimatfrågan under 1970- och 1980-talet. Min minnesbild är att vi var väldigt medvetna om miljöfrågorna. Men kanske på ett annat sätt än idag. Vi pratade miljö kopplat till nedskräpning (Vem minns inte kampanjen "Håll Sverige rent!"), miljöfarligt avfall och inte minst miljögifter. Trots det upplevde jag aldrig att det handlade om en extistentiell upplevelse, att vi hotade själva planeten genom vårt sätt att leva. Visst, att vi tog en springnota och använde för mycket av jordens resurser var vi väl medvetna om. Men inte att vår livsstil kunde göra världen obeboelig. Det existentiella hotet handlade om kärnvapenkrig. Rädslan för att mänskligt liv skulle utplånas av en avsiktlig eller oavsiktlig kärnvapenattack var något som min generation (född 1964) upplevde som ett verkligt hot. Filmer som handlade om risken för kärnvapenkrig som t ex Wargames (1983) där en ung hacker får en superdator att börja förbereda ett globalt kärnvapenkrig.

Det som binder samman miljöfrågan med kärnvapenkriget var givetvis kärnkraftsfrågan. Kärnkraftsolyckorna i Harrisburg 1979 och Tjernobyl 1986 gjorde givetvis att frågan låg högt upp på dagordningen. Faktum är att hela 1980-talet levde i skuggan av kärnkraften efter det sena 70-talets intesiva debatt och efterdyningarna av kärnkraftsomröstningen 1980. Så visst fanns det en miljöfråga som brände. Men jag vill ändå påstå att ur ett globalt perspektiv var det ändå hotet om kärnvapenkrig som skapade mest rädsla. Ingen trodde nog ändå att kärnkraften skulle kunna göra hela världen obeboelig, även om den av många sågs som farlig och olämplig att använda som energikälla. 

Skillnaden mellan de två globala hoten (kärnvapenkring och klimathot) är påtaglig. Även om risken för kärnvapenkrig var och är högst verklig finns det ändå stora möjligheter att med politiska beslut och säkerhetspolitik minimera riskerna. Klimathotet är svårare eftersom hela det globala ekonomiska systemet bygger på ständig tillväxt. Så länge som vår ekonomi inte handlar om hushållning med begränsade resurser utan om att slösa med begränsade resuser finns det i mina ögon ingen hållbar väg framåt. Många hoppas att ny teknik ska göra att vi kan fortsätta på den inslagna vägen och fortsätta racet. Låt oss säga att jag är (mycket) tveksam. 

Kopplat till klimatfrågan kom i fredags besked om en ny publicerad artikel om människors uppfattningar om klimatfrågor den torra och varma sommaren 2018. Min insats var i denna artikel relativt blygsam, det är andra som gjort det stora jobbet. Forskningartikeln knyter an till de diskussioner som förs om mediernas mer långsiktiga effekter och hur mediebilden upprätthåller vår världsbild. Det är ett ofta förekommande påstående, men det är sällan visat i empirisk forskning. Häri ligger vårt bidrag.   

Analyserna kopplar samman föreställningar om klimatfrågan (verklighetsbeskrivningar och förklaringar/orsaker) med mediekonsumtion. Resultaten visar att medierna starkt bidrar till att vi upprätthåller och förstärker våra verklighetsuppfattningar. Hos dem som litar på traditionella medier ser vi tydliga effekter att medierna upprätthåller synen på klimatfrågan. Men det finns också tecken på att alternativ nyhetsanvändning - där personer lutar sig mot sociala medier och alternativa nyhetsmedier - gör att man intar en annan hållning. Vår tolkning är att alternativ nyhetsanvändning fungerar som ett motstånd mot de traditionella nyhetsmediernas bild av verkligheten. 

Länk till artikeln (bakom betalvägg dock) HÄR.