onsdag 21 april 2021

Hur tänkte de?

Man undrar ju hur de tänkte. Klubbpresidenterna och ägarna som skapade det efter bara två dagar havererade Super Leauge-projektet. Visst, man kan aldrig förutse allt, det har om inte annat den pågående pandemin visat på många olika sätt. Framtiden innehåller alltid ett visst mått, oftast stora skopor, av osäkerhet. Prognoser, modeller och riskanalyser kan slå fel. Det är just därför det kallas prognoser och modeller. Det är det bästa vi har, men vi vet inte säkert. 

Inför nya lanseringar gör man alltid bedömningar av nuläget och framtiden. Kanske en SWAT-analys eller någon annat kan fungera för att se vilka möjliga hot och risker det finns i relation till styrkor och svagheter. Affärsplan och andra dokument måste till för att argumentera för att tiden är den rätta för en ny lansering. Det verkar som att ägarna till de "15" inte gjorde en helt optimal omvärldsanalys innan lanseringen - om nu syftet var att verkligen skapa en ny liga och inte bara försöka få mer pengar av UEFAs pengakaka. Visst, timingen kanske var den rätta eftersom de ekonomiska incitamenten att öka intäkterna blivit akuta under pandemin och kanske trodde man lite cyniskt att supportrarna var vingklippta utan läktarna som en plattform för att visa sitt missnöje. Men man glömde sociala medier. Att inte ta i beaktande vilken kraft sociala medier och gräsrotsengagemang är ett gigantiskt misstag. Men det handlar också om kulturskillnader, där ägarna underskattade de historiska rötterna i europeiskt supporterenagemang. Att flytta klubbar och byta namn som det görs i NHL, NFL och NBA, utan att det påverkar affärsmodellen är just ett amerikanskt fenomen och inte europeiskt. Man måste ha koll på den kultur man verkar i för att ta rätt beslut. Dålig SWAT helt enkelt.

Hade jag varit mer konspiratorisk kunde man nästan tro att UEFA och FIFA iscensatt alltihop för att dra bort ljuset från sina egna tillkortakommanden. Men med tanke på att händelserna kan sätta igång ett generellt ifrågasättande av hur fotbollen styrs slår jag bort den tanken. För när stenar satts i rullning vet man aldrig vad de rullar över och hamnar till slut. Här handlar det nog mest om misstajmad girighet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar