Ett polariserat land?

Förra veckan släppte SNS Demokratiråd rapporten Polariseringem i Sverige, där statsvetarna Henrik Oscarsson, Torbjörn Bergman, Johan Hellström och medieprofessorn Annika Bergström svarade på frågan om det blivit mer politisk polarisering i Sverige. Boken är en gedigen genomgång av om och i så fall hur den politiska polariseringen ökat i Sverige. Begreppet har ju stor aktualitet, både  i den allmänna debatten och i forskningsvärlden ägnar sig många åt begreppet, som sägs karakterisera vår samtid. Men när forskarna tittar närmare på polariseringen i Sverige kommer många förutfattade meningar på skam. Kort sagt har politiken i Sverige alltid varit polariserad och vår tid utmärker sig inte. Vad som däremot skett är en förändring av polariseringens karaktär till att mer handla om kultur och värderingar, snarare än klassiska fördelningspolitiska höger/vänsterfrågor. Dessutom har det blivit ett hårdare tonfall i den politiska debatten, med ett mindre hövligt tilltal som dessutom är mer personcentrerat.  

Hur ska man då förstå det här? En förklaring - som författarna nämner - är att vi kanske lite väl okritiskt importerat tankegods från USA till en svensk kontext. Visst tar vi efter saker från det stora landet i väster, men inte minst när det gäller politik visar det sig gång efter annan att förhållandet är mer komplext. Ofta är det USA som är en "outlier", när det handlar om politik och politisk kommunikation. Det är inte så enkelt som att allt blir "amerikanserat".

En annan förklaring är att polarisering längs en skala som handlar om kultur och identitet kanske känns mer personlig, den kommer åt oss på ett annat sätt än ekonomiska frågor. Kan det vara så att vi berörs mer på djupet av den sk GAL/TAN-skalan? Upplevelsen av en ökad polarisering handlar då inte om att den ökat i omfattning eller intensitet, utan att den tar upp frågor som berör oss mer på djupet.

En tredje är att sociala medier gjort att vi ser våra meningsmotståndare på ett helt annat sätt än tidigare. De verkliga ekokammarna fanns kanske mest före sociala medier. Jag menar, vem läste ledare eller hörde politisk debatter i medierna före Twitter? Vem såg arga kommentarer och tillmälen från personer som hade en helt annan världsbild innan Facebook? Visst, kanske någon kläckte ur sig något på jobbet eller i skolan. Kanske hade man en tokig farbror i familjen. Men annars var man ju oftast förskonad från vad politiska motståndare egentligen tyckte och tänkte. I så fall har kanske polariseringen alltid varit där, men det är först nu vi ser den.

Ladda ber rapporten HÄR.


Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer