Om att bloggarna är beroende av medierna

I min bloggåterkomst i ägnade jag mig åt bloggar och dess betydelse. Även om varken Facebook, Twitter, Instagram och andra sociala medier hade sett dagens ljus var debatten livlig om hur Internet påverkade nyhetspridning och konsumtion. Det var bloggarnas tid och min bild var att många - som vanligt - överdrev betydelsen av nya kommunikationsformer. "Bloggarna är beroende av medier" blev titeln på mina funderingar. Frågan att ställa är givetvis om slutsatsen fortfarande gäller. I dagens forskning pratar man om att vi lever i ett "hybrid media system", där traditionella, alternativa och sociala medier är starkt beroende av varandra. Och visst har sociala medier flyttat fram positionerna, men fortfarande behövs väl ett genomslag i traditionella nyhetskanaler (förvisso on-line) för att en händelse ska slå igenom på allvar?

Bloggarna är beroende av medier

Blogg? För några år sedan hade ingen ens hört ordet. Nu är dagboksskrivande på Internet i var man mun. En del tror att det kommer förändra världen, andra är mer skeptiska. Själv är jag ganska imponerad över tidningarnas sätt att hantera bloggandet. Istället för att vifta bort det som ett

randfenomen på Internet, bjöd man in det innanför mediets ramar. 

Att knyta bloggar till det egna mediet, med tidningens egna journalister som bloggare, är en klassisk härskarteknik. Stöt inte bort nya fenomen som hotar, använd dem själv och stöp om dem efter dina egna syften. På så sätt desarmerar man risken att publiken vänder sig någon annanstans för att få

skvallernyheterna, och dessutom kan man stärka varumärket hos tidningens journalister. 

Men har bloggar något inflytande? Spelar de egentligen någon roll? I bloggretoriken brukar tre händelser lyftas fram för att visa bloggandets allt större makt. Den första var effekterna av den amerikanske senatorn Trent Lotts hyllningstal på Strom Thurmonds hundraårsdag. Lott hyllade

Thurmonds ökända motstånd mot integrationen av den afro-amerikanska befolkningen i den amerikanska södern på 1940-talet. Nyhetsmedierna brydde sig inte så mycket om det, men på bloggarna uppmärksammades det desto mer. Lott blev själv anklagad för att vara rasist och några veckor senare avgick han.

Den andra var "Rathergate" 2004. Den amerikanska TV-kanalen CBS sände ett reportage där dokument visade att presidentens militära meriter inte var fullt så ärofyllda som han själv velat göra gällande. Men när bloggar ifrågasatt äktheten hos dokumenten fick nyhetsankaret Dan Rather och

kanalen be publiken om ursäkt för att man sänt reportaget med falska uppgifter.  

Den tredje var när en av cheferna för CNN, Easton Jordan på en paneldebatt hävdade att amerikanska trupper i  Irak hade som mål att döda journalister, även amerikanska. Jordan tog visserligen tillbaka en del av sitt uttalande i debatten, men via bloggar spreds nyheten vidare. Till slut sade Easton Jordan

upp sig som chef för att inte CNN skulle skadas.

Betyder nu detta att bloggandet fått stort inflytande? Ja på ett plan. Om inte bloggarna funnits hade ingen av de tre händelserna blivit nyheter överhuvudtaget och därmed innebär bloggandet givetvis att redaktionerna mister en del inflytande över nyhetsprocessen. Nyhetsmedierna har inte längre monopol på journalistik.

Men på det stora hela är bloggandet ändå helt beroende av traditionella nyhetsmedier. Det är först när de stora nyhetsmedierna bryr sig om vad som står på bloggarna som det får synbara konsekvenser. Varken Lott, Rather eller Jordan hade tvingats till reträtt om inte bloggnyheterna blivit nyheter i traditionella medier - press, radio och TV.

Inflytandet av bloggar bygger därför på hur nyhetsmedierna bedömer bloggnyheter. När traditionella nyhetsmedier rapporterar om vad som står på bloggar kan det tvinga makthavare att avgå. Men så länge bloggnyheter stannar på bloggen kan de lugnt sitta kvar. Det är med andra ord först när

journalisterna själva börjar tro på bloggarnas makt, som  bloggarna får den makt de så hett eftersträvar.

Publicerad i Borås Tidning 2005-11-20