Den dimmiga kristallkulan

Jag ska bekänna en sak. När någon ber mig att förutsäga framtiden gör jag visserligen ibland försök, men ärligt talat har jag oftast fel. Det är nu inget som jag är ensam om, många av mina kollegor i forskarvärlden spår också vad som ska hända med valresultat, teknikutveckling och människors beteenden. De är också ofta ute och cyklar. Jag brukar samla på citat om felaktiga spådomar om framtiden. En är H.M. Warner, chef för filmbolaget. Han sade exempelvis 1927, bara några år före stumfilmen gick i graven, "Vem i hela friden vill höra människor tala?". En svensk riksdagsman lär i slutet av 1950-talet ha sagt från talarstolen i riksdagen att tv inte passade det svenska folkkynnet och kollegor förutspådde tv-tittandets död inom en snar framtid när videon kom. Alla kan inte ha rätt.

Funderade lite på varför jag inte är bättre på framtidsförutsägelser. Vad är det jag saknar när jag tittar i kristallkulan? Eller kanske ännu mer ställde jag mig frågan hur jag egentligen gör mina framtidsspaningar. Det jag kommit fram till är att jag är en ganska försiktig general. Stort sett drar jag bara ut linjerna från den befintliga utvecklingen lite längre än dagens datum. Därmed blir mina spådomar att det blir ungefär som idag, bara lite "bättre/sämre" eller "mer/mindre".  Ofta med förbehållet att förändringarna blir mindre än många tror på kort sikt, men kanske större än många tror på lång sikt.

Men vad jag helt verkar sakna är förmågan att se trendbrott, att förutse att utvecklingen helt plötsligt kan komma att gå åt ett annat håll. Det blir också tydligt när jag tittar i backspegeln. Jag trodde Trump var chanslös och var övertygad om att Ja-sidan skulle vinna Brexit. Streamingtjänster? Inte en susning. Och om det nu är så att dagspressen verkat ha fått snurr på digitala prenumerationer så var det inget som jag såg komma. Visserligen har jag alltid sagt att det blir en elit som kommer betala för kvalitetsjournalistik i framtiden, men att det skulle börja fungera med digitala prenumerationer nu hade jag ingen aning om.

Slutsatsen är väl att journalister inte ska fråga mig om hur framtiden kommer att se ut. Däremot är jag ganska bra på att visa forskning om hur saker ligger till och varför det är som det är. Det är kanske gott nog?

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc
Läs mer

Fyra spaningar i invasionens skugga

Bild
Den 24 februari 2022 invaderades Ukraina av Ryssland. Kriget har nu pågått i snart en månad och Putins förhoppning att invasionen skulle avslutas snabbt hade ingen relation till verkligheten. Ukrainas armé och hela det ukrainska samhället har bjudit på hårt motstånd, trots terrorbombning från den ryska armén. Jag har inte direkt forskat om krigsjournalistik, utan har mer som allmänt berörd medborgare och intresserad medieforskare följt rapporteringen från Ukraina och den kamp om verklighetsbilder som alltid sker i samband med konflikter. Att krigets första offer är sanningen är som så ofta tidigare också relevant i informationskriget under den ryska invasionen av Ukraina. Fyra spaningar I inlägget ska jag lyfta fyra spaningar som slagit mig när jag följt bevakningen och mediedebatten. Inte direkt baserat på egen forskning, utan snarare reflektioner som snurrat runt i mitt huvud när jag följt krigsrapporteringen. Jag ska vara ärlig och erkänna att jag absolut inte trodde Putin skulle an
Läs mer

Vem gynnades av valbevakningen - en fråga om AB-index?

Bild
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program).
Läs mer