I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Nycketal! Finns det något bättre? En siffra som sammanfattar stora datamängder och kan jämföras över tid eller mellan olika saker. Nyckeltal är givevis en förenkling, men ger en tacksam överblick. I vår bok om valrörelsen och nyhetsmedierna som släpptes förra veckan ( VALET 2022 - Politiken, medierna och nyhetsagendan - ladda ner HÄR ) finns ett nyckeltal som ofta får sammanfatta hur medierna bevakade valrörelsen - AB-index. Vad är AB-index? Måttet skapades av Kent Asp som i alla böcker och rapporter om mediernas valrapportering sedan 1979 redovisat hur AB-index faller ut för regeringsalternativ, partiledare och olika partier. Medieredaktionerna har ofta visat stort intresse för måttet och tagit det som intäkt (om det visar balans mellan höger och vänster) till att rapporteringen varit bra. Om det visat på en mer gynnsam behandling av vänster- eller högersidan brukar kritik riktas mot att undersökningen inte omfattar all rapportering av valet som gjorts (online eller i andra program)....
Folk som gör satir över svenska politiker vittnar om att politikerna ofta känner sig uppskattade av att bli måltavla för satir. Många har till och med försökt köpa satirteckningar med sig själva – förmodligen för att rama in dem och sätta upp dem på väggen. Antingen har svenska politiker en imponerande självdistans eller så är kanske satiren alldeles för snäll. Svårt att definiera Satir är en svårdefinierad genre, men den enklaste definitionen är att det på samma gång är kritik och underhållning. Finns det inget underhållande i en text eller en bild är det inte satir, och är inget kritiskt är det enbart underhållning – som i Parlamentet i TV4. Om man använder denna definition finns det inte särskilt mycket satir i svenska medier. Det är numera bara enstaka tidningar som har satirteckningar på ledarsidorna, och ännu färre som har satiriska texter på andra ställen. I radion har det nästan bara varit Godmorgon världen i P1 som har haft satirinslag, under många år i form av Public ...
Kommentarer
Skicka en kommentar