Bengt Johansson

En journalistintervju är ett eget universum där särskilda regler gäller. Oftast outtalade och taget för givna. Vissa forskare talar i termer av en scen eller kanske till och med ett drama, där de inblandade har olika roller och förväntningar på sig. Journalister ställer frågor och den som intervjuas svarar efter bästa förmåga. Det är den grundläggande rollfördelningen. Även om man kanske suttit och småpratat innan intervjun börjar, eller om man känner varandra sedan tidigare går man in i en distanderad roll när sändningen börjar. Nu är man skådespelare inför en publik. Men ibland spelar inte intervjuade inte med i spelet. De bryter mot de outtalade reglerna eftersom de upplever att rollen de fått inte är den de vill spela. Detta gäller oftast i så kallade ansvarsutkrävande intervjuer. Carl Bildt brukade då och då krossa illusionen av att han och journalisten inte visste vem den andre var genom att använda journalistens förnamn. Även Jimmie Åkesson har då och då agerat på samma sätt gen...

I mitt arbete är i stort sett all kunskap osäker. Trots att vi forskat om medier och opinionsbildning i hundra år är de sanningar vi har oftast provisoriska. Nya resultat går inte alltid i linje med de gamla, gamla resultat omtolkas och ibland spretar alla undersökningar åt olika håll. Sanningen med stor S finns i stort sett inte. Det är inget konstigt med det. Alla som håller på med vetenskap vet att sanningsanspråk inte är absoluta, men det innebär inte att man kan påstå vad som helst. Gränser finns, men inom dessa väger man ny kunskap mot det som samlats in tidigare och förhoppningsvis ger fler och fler studier grund för säkrare kunskapsanspråk. Som samhällsvetare är osäkerheten ännu större än för naturvetare, inte minst eftersom vi studerar samhället och det förändras som bekant. En sanning som gällde för 50 år sedan behöver inte vara sann idag och tar vi dessutom klivet ut i andra kulturer får vi också ofta revidera det vi vet. Vad som är sant i en kultur är inte nödvändigt sant i...

Det är höga tonlägen under pandemin. Inte så mycket annat att vänta i en global kris som tagit många liv och frestar på samhällets alla nivåer. Ibland känns det som att känslorna ligger utanpå. Faktumet att stora delar av kommunikationen förs på sociala medier hjälper väl säkert till. Debatter blir ofta mer polariserande och hårdragna i text än öga mot öga, inte minst när själva logiken bygger på snabb interaktivitet. Senast var det filmen från Krisinformation.se som väckte ett osedvanligt stort rabalder. Att en del människor kan hantera sin oro genom att begränsa informationsintag är välkänt inom psykologisk forskning och är ett av de råd som brukar ges. Oro driver informationsinhämtning och är i grunden sunt. Den gör oss vaksamma så att vi letar information för att hantera vad vi uppfattar som ett hot. Men det är också välkänt att oro kan slå över så att vi inte längre lär oss något av informationen vi hittar. Istället driver det bara oro och vi fastnar i en loop där information vark...

Igår fick jag ynnesten att delta som premiärgäst i MKV-podden, en podd som kollegorna på Södertörn, Staffan Ericsson och Anne Kaun håller i. Dagsaktuella ämnen disktuteras från MKV-perspektiv och passade nog handlade första avsnittet om opionionsmätningar mot bakgrund av erfarenheterna av presidentvalet i USA. Igår tillträdde ju Joe Biden som president och även runt denna valrörelse blev det omfattande diskussioner om mätningarnas träffsäkerhet. Vi lyckas i samtalet både få in skandallogik och Baudrillards hyperrealitet. Dessutom tar Anne och Stefan upp en klassiker inom MKV-fältet de läst. Denna gång en av mina egna favoriter - The People's Choice av Lazarsfeld, Berelson & Gaudet från 1944. Vi var alla överens om att den fortfarande är mycket läsvärd och att författarna redan då uppmärksammade fenomen som vi fortfarande diskuterar, som influencers, polarisering, ekokammare även om de kallar för andra saker. Ofta är saker påfallande konstanta.  Länk till podden finns HÄR . Myc...

I förra veckan fick jag ett mail med en notifiering från en socal medieplattform där forskare delar forskning och kommunicerar. Researchgate är den som jag håller mig till och det var från denna som meddelandet kom. Det är alltid kul när andra forskare uppmärksammar det man skrivit. Ofta försvinner ju texterna ut i ett stort svart hål, där man inte vet om någon överhuvudtaget bryr sig. Men nu var det som sagt någon som tagit till sig något jag skrivit: en ny citering. Men den här gången var känslorna blandade. Visserligen var det en fin citering, från American Political Science Review , den tidskrift som kanske har allra störst status bland statsvetare. I en artikel om senioritet och politiska karriärer fanns en artikel jag och en före detta student (Erik Wettergren Mörtenberg) publicerat om bevakning om lokala val och nyhetsrapportering. Problemet var bara att jag aktivt försökt gömma och glömma publiceringen. Har aldrig pratat om den och aldrig tagit med på mitt CV. Aldrig någonsin....

Att "ord är handling" lärde jag mig en gång när jag studerade teologi i tidernas begynnelse, det vill säga i mitten av 1980-talet. Teologer som inspirerades av kontinental existentialistisk filosofi menade att själva orden hade skaparkraft, det var berättelsen som befriade. Den danske teologen Johannes Sl ø k fångade in det när han skrev "när Gud sent omsider lät höra av sig, gjorde han det genom att berätta en historia" (fritt översatt från danska och mitt minne). Våra ord har konsekvenser, det är inte bara "något man säger". Ord är handling. Ord får saker att hända. Det är sådana saker som kommer upp i mitt huvud när jag betraktar de smått osannolika händelserna då Trumpanhängare bröt sig in i kongressen i Washington DC. En utvikning krävs dock. Jag är inte alls särskilt förvånad över att det blev oroligheter. Trodde det skulle ske direkt efter valdagen. Det mest förvånande är väl att Trumpanhängarna lyckades ta sig in i byggnaden. Många har redan påpeka...

Jag brukar - men missade tyvärr förra året - att skriva lite om forskaråret som gått och året som kommer. Coronaerfarenheterna varierar från person till person. För en del har det handlat om liv och död, andra har påverkats mindre. Själv hör jag till den senare kategorin. Även om året blivit annorlunda på många sätt har inga närstående eller jag själv blivit allvarligt sjuk i covid-19. Har testat mig några gånger när jag blivit förkyld, men provet har varit negativt.  Sett från ett jobbperspektiv förändrades livet radikalt. Jag reser mycket, både till forskarkonferenser utomlands och till Stockholm om andra ställen i landet för att hålla föredrag eller delta på möten. I mars var jag på den årliga kriskommunikationskonferensen i Orlando (där jag fick priset The Bridge Award för mina insatser för kriskommunikationsforskning!) och tog "sista planet" hem från Florida innan USA stängde. Sedan dess har det varit tunnsått med resorna, bara två Stockholmsresor i september och oktober...