Om att bli akademiskt grundlurad

I förra veckan fick jag ett mail med en notifiering från en socal medieplattform där forskare delar forskning och kommunicerar. Researchgate är den som jag håller mig till och det var från denna som meddelandet kom.

Det är alltid kul när andra forskare uppmärksammar det man skrivit. Ofta försvinner ju texterna ut i ett stort svart hål, där man inte vet om någon överhuvudtaget bryr sig. Men nu var det som sagt någon som tagit till sig något jag skrivit: en ny citering. Men den här gången var känslorna blandade. Visserligen var det en fin citering, från American Political Science Review, den tidskrift som kanske har allra störst status bland statsvetare. I en artikel om senioritet och politiska karriärer fanns en artikel jag och en före detta student (Erik Wettergren Mörtenberg) publicerat om bevakning om lokala val och nyhetsrapportering. Problemet var bara att jag aktivt försökt gömma och glömma publiceringen. Har aldrig pratat om den och aldrig tagit med på mitt CV. Aldrig någonsin.

Varför skäms jag då för artikeln? Ja, jag skäms inte för själva artikeln. Den är helt ok, med en systematisk jämförelse om hur skilda valdagar (Norge) och gemensam valdag (Sverige) påverkar lokaltidningarnas sätt att bevaka lokala val (spoiler: Mer uppmärksamhet för den lokala valkampanjen när valdagarna är skilda åt, men inget fokus rikspolitiken i de lokala valen med skilda valdagar). 

Problemet var med andra ord inte artikeln i sig utan i vilket sammanhanget den publicerades. Artiklen finns i en "predatory journal". En tidskrift som är ett rent geschäft, ett lurendrejeri. Tidskriften kan vid ett första påseende se seriös ut. Förlaget som ger ut den har många tidskrifter och kvalitet intygas på olika sätt på hemsidan. Inte minst att alla artiklar genomgår peer reviewgranskning, dvs. att andra forskare har granskat manuskriptet och kommit med utlåtande om dess vetenskapliga kvalitet. 

Men där slutar likheterna med en seriös tidskrift eftersom en predatory journal inte alls skickar ut några artiklar för granskning. Man tar emot manuskript, tar betalt för att de publiceras open access (iofs inte ovanligt i tidskriftsbranschen), men någon granskning av manuskriptets vetenskapliga kvalitet har aldrig skett. Predatory journals fuskar helt enkelt med kvalitetsmärkningen. De försöker skinna publiceringshungriga forskare som jagar publiceringar för sin karriär. Pedatory journals är forskningsvärldens sol-och-vårare. 

Vad har jag då att säga till mitt försvar? Ja, framförallt att jag vid tillfället inte var medveten om lurendrejeriet. Jag förstod ju att tidskriften ifråga inte var en av de högst rankade, att det var en med lägre ansende, men jag begrep inte att det var en "fake journal". 

Så här sitter jag nu med en "fincitering" från en "fultidskrift" och frågan jag får ställa mig är om jag ska ta bort skämskudden eller låta den vara kvar. Jag lärde mig iallafall läxan att kolla upp alla tidskrifter ordentligt som jag publicerar mig i (att de ligger på etablerade förlag brukar vara en bra grundregel) och förbannar mig själv att jag inte lät några fler seriösa tidskriftsredaktörer göra sin bedöming av artikeln Local or not? The impact of political system factors on media election coverage.

Vill man läsa artikeln i APSR så finns den HÄR och Eriks och min artikel finns att beskåda HÄR.