Veckans valaffisch (vecka 32) - Faktaaffischens återkomst!

I en intervju på kanalen Riks med anledning av Sverigedemokraternas lansering av valkampens affischer beskriver partiets kommunikationschef Joakim Wallerstein en av affischerna med mycket text som ”något nytt” (Kolla klippet HÄR).  Fast det stämmer inte, tvärtom handlar det om en form av valaffisch som har mer än 100 år på baken.

 

Är Sverigedemokraternas affisch något nytt?

Man kan konstatera att PowerPoint-estetiken har slagit igenom, med rubriker och bulletpoints, men även med en växling mellan ”slides”, text och bilder. Listorna finns under rubrikerna ”Kontroll över migration och kriminalitet”, ”Alla svenska får mer pengar i plånboken”, ”Billig bensin och diesel”, ”Ett Sverige fritt från islamister” och ”Sverige byggs starkt igen”. Under övriga rubriker finns illustrationer av vilka partier som röstar för eller emot olika förslag, men även ett stapeldiagram som visar att ”Asylinvandringen minskar med SD”. Här handlar det om fakta, medan de förstnämnda listorna mer beskriver partiets avsikter. Det sista textblocket, ”Det börjar äntligen gå bra för Sverige”, är som en sammanfattning av läget: tack vare SD har regeringen fått Sverige att gå åt rätt håll, nu måste vi får ännu mer stöd så vi kan fullfölja det vi har påbörjat.

Affischen har mycket mer text än vad som är vanligt på 2000-talet, men tittar man längre tillbaka blir bilden lite mer nyanserat.

 

Textens makt?

Några av de äldsta affischerna vi har hittat är affischer med mycket text. 1911 har Allmänna Valmansförbundet ett citat från motståndaren (med källhänvisning!), och affischen kräver inte bara en viss tid att läsa utan även en bildad läsare som vet vad Canossa är och hur socialismens förödmjukelse tar form.

 

Samma år har Arbetarepartiet i Eskilstuna en affisch som mer ser ut som en tidningsannons, med ganska finstilt text under bilderna på kandidaterna. Fast vad gäller textmängd är det inget mot 1919 års affisch. Här krävs det att man har tid och möjlighet att stanna upp och läsa sig igenom två spalter med ganska högstämd prosa.

Att det finns så gott om textaffischer vid dessa tidiga val kan ses som tecken på två saker: för det första tror man på textens kraft som övertygande medel; även om bilder också uppträder spelar texten fortfarande en viktig roll. Och för det andra sätts dessa affischer upp i ett samhälle där majoriteten fortfarande inte för sig med motorhjälp. Kör man bil eller motorcykel kan man inte bara stanna upp och läsa, för det är texten för lång och med för liten skrift. Man vänder sig alltså till gående som kan stanna upp på gatan och läsa på nära håll.

Graferna gör entre

Men den verbala texten suppleras snart av en annan form för bild än vad vi normalt förknippar med valaffischer, nämligen stapeldiagram. 1920 granskas vänsterns vallöften från förra valet. De utlovade siffrorna konfronteras med de faktiska förändringarna, och även om det krävs lite mer tid att läsa affischen än om det var en teckning, är det tydligt att vänstern fallerar: man har inte levererat vad man lovade.

Den ganska pedagogiska framställningen räcker emellertid inte alltid för en mer komplicerad argumentation, så 1944 går Socialdemokraterna ut med en lektion i hur orättvis arbetssituationen och intjäningen är inom lantbruket. Retoriskt sett är detta en av de mest fakta-präglade affischerna i våra samlingar; man är noga med de exakta siffrorna och argumenterar på tydlig vis att ju större en gård är, desto mer tjänar man och desto mindre tid ska man jobba för varje krona, och konklusionen är att en stor jordreform behövs.

 

 

Frågor och svar

Även 1948 var Socialdemokraterna pedagogiskt orienterade i sina affischer, nu med en serie ”Ni frågar, vi svarar”-affischer. Väljarna frågar, men ser man på hur frågorna ser ut är det svårt att tro på att de på realistiskt vis speglar hur den genomsnittliga väljaren skulle fråga. I stället för frågorna tankarna till möten där arrangörerna har placerat egna frågeställare i publiken och allt är iscensatt. Socialdemokraterna framstår som kunniga men även som en tvärsäker lärare som förklarar för de okunniga. Det är en ton som inget parti idag skulle våga sig på.

Tonen har blivit mindre magisteraktig 1964, men det är fortfarande mycket text på affischen – så mycket text att man känner att man måste inleda med ett ”Stanna ett ögonblick och läs”. Det är inte längre självklart att folk stannar och läser långa texter på affischerna, bland annat därför att det offentliga rummet har fyllts av reklamtexter. Dessutom har bilismen slagit igenom och affischer med mycket text kan endast placeras i miljöer där folk färdas till fots.

 

 

Listor och väggtidningar

Efter 60-talet är det längre mellan de texttunga affischerna, men när de dyker upp är det fortfarande Socialdemokraterna som är avsändare. 1985 listar man fem skäl att rösta på partiet, även det ett exempel på faktabaserad argumentation – eller åtminstone vill man gärna att det ska framstå som sådan. Men ser man närmare på skälen är det inget av dem fakta, utan i stället värdebaserade påståenden: Sverige är på rätt väg, slå vakt om den svenska modellen med mera. Inga siffror eller diagram, bara politiska påståenden.

Vid valet 1991 presenterade LO en affisch som var så texttung att man till och med själv kallade det en ”väggtidning” (kanske med inspiration från Kina). Affischen är också ett exempel på en negativ kampanj där man målar upp en skrämmande bild av hur Sverige kommer att förändras om de borgerliga partierna och Svenska Arbetsgivareföreningen (SAF, numera Svenskt näringsliv) fick regera.

Men efter 1991 är det svårt att hitta valaffischer med mycket text och grafik som ska illustrera fakta. Bilderna har tagit helt över, och porträttbilder följs av korta slagord.

Sverigedemokraternas nygamla affischstil

Så hur ser Sverigedemokraternas affisch från i år ut om man jämför med de tidigare texttunga faktaaffischerna? Är affischen, som Joakim Wallerstein påstod, något nytt? Ja och nej blir väl svaret. Å ena sidan har affischen drag som pekar tillbaka till 1900-talets första decennier med ett försök att visa en faktabaserad argumentation. Å andra sidan är det mesta av det som finns på affischen inte fakta, utan politiska avsiktsförklaringar. På så sätt liknar den mera Socialdemokraternas texttunga affischer från 1980-talet. Men framför allt har man lånat från PowerPoint-presentationernas struktur – det är som slides lagt efter varandra.

Propagandainspektör Orla Vigsö