Propagandainspektionen (oktober) - Valaffischkampen: Sverige vs Danmark
I Danmark är det statsministern som bestämmer när ett val ska hållas, med enda begränsningen att det ska ske senast fyra år efter det senaste valet. Det ger statsministern en strategisk fördel, eftersom hen kan se till att hens parti är klart för valkampanjen så fort den kör igång. Fast i år var alla övertygade om att Mette Frederiksen (S) skulle offentliggöra valdatum så fort Folketinget hade öppnats för hösten, och så blev det också (fast inte i öppningstalet, utan dagen efter).
Speciellt för Danmark är att alla partier har en bokstav som
benämning på valsedeln, och att man vid valet endast har en lång sedel, inte en
för varje parti. I årets val är det 14 partier som ställer upp, varav 8 till
höger om Socialdemokraterna. Det lär med andra ord bli hård kamp om de
borgerliga rösterna.
Lista |
Parti |
(Politisk) Ledare |
A |
||
B |
||
C |
||
D |
||
F |
||
I |
||
K |
||
M |
||
O |
||
Q |
||
V |
||
Æ |
||
Ø |
||
Å |
Så vad är likt och vad är annorlunda i grannlandet? Följande punkter är vad jag slagits av vid en snabb jämförelse.
1. Porträtten dominerar även i Danmark
Danmark liknar Sverige och majoriteten av övriga europeiska länder genom att fokusera på politikerna på affischerna. En sak som dock skiljer är att det är ett bredare spektrum av politiker och inte bara partiledarna som syns. Det är fortfarande så att lyktstolparna ”pryds” av leende ansikten, men det finns en större variation i vilka ansikten och i hur de har fotats. Enstaka partier är lite mer konstnärliga i inramningen, som t.ex. Alternativet, men de flesta följer samma mall: en politiker står rakt upp och ner, utomhus eller i en studio, och tittar in i kameran. Man bör också tänka på att man har haft personval i Danmark sen demokratins införande och att det därför känns mer naturligt med affischer som uppmanar att rösta på en specifik politiker.
2. Det finns fortfarande affischer med endast listans bokstav
Eftersom varje parti har en bokstav går det att göra affischer som bara påminner väljarna om vilken bokstav som hör till partiet, som med Enhedslistens Ø ovan, eller Frie Grønnes Q nedan. Inga argument, bara ren påminnelse.
3. Tonen är mindre aggressiv i Danmark
Det kanske förvånar en svensk, som har vant sig vid att höra att tonen i den danska debatten är hårdare än i den svenska, men på valaffischerna är det mycket mindre tal om ”hårda tag” än det var i årets svenska valrörelse. Hur det sen låter i debatterna på tv är en annan sak, men det är ingen som försöker framstå som en tuffing på årets danska affischer.
4. Det finns mer experiment i Danmark
Även om personaffischerna dominerar finns det ganska många
affischer som sticker ut, antingen genom formatet eller det bildmässiga. Vad
gäller formen, så var Alternativet först med att introducera smala affischer
som sattes upp under eller mellan andra partiers affischer, med budskapet ”Sen
finns det ju också Alternativet”. I år har även Dansk Folkeparti börjat med
detta, fast det känns ganska mycket som en stöld.
De små affischerna har även använts av Radikale Venstre, t.ex. på cyklar.
Andra tilltag som skiljer sig är Alternativets Unge:s spegelaffisch, här med en propagandainspektör som försöker undvika att hamna i fokus.
Ett parti som skiljer sig ut i årets valrörelse är Liberal Alliance, som har en kampanj med överstrukna ord, där partiets egna ord har satts in.
Alternativet har även använt en tweet på en affisch, vilket pekar på att sociala medier också i Danmark anses vara en central del av kampanjen.
Något som är en tydlig skillnad mot Sverige är att tecknade affischer fortfarande finns i Danmark, både som traditionella bilder och som personporträtt.
Så om man ska sammanfatta kan man säga att den övergripande tendensen, personcentreringen, liknar Sverige, men att det finns en större variation i utformningen – och kanske lite mer lekfullhet samt fokus på positiva budskap på affischerna.
Av Orla Vigsö
Kommentarer
Skicka en kommentar