72 timmar
Göteborgs stad har sedan många år genomfört sin kampanj 72-timmar, med affischer i ljustavlor och spridning av filmer på sociala medier. 2017 fick jag tillsammans med Orla Vigsö uppdraget att utvärdera kampanjen av MSB. Sagt och gjort och medan Orla tog sig an den retoriska analysen genomförde jag tillsammans med mina amerikanska kollegor Deanna och Tim Sellnow en före- och eftermätning av kampanjen samt ett experiment. Rapporten på svenska blev klar bara några månader efter att vi kört igång, men internationell publicering har dröjt. Men nu, i senaste numret av Journal of Risk Reserach, publicerades en artikel som byggde på experimentdelen. Vi hade nu tagit med Derek Lane som är vass på statisisk analys för att förbättra de metodologiska delarna.
Vad hittade vi då? Vårt syfte var att testa den så kallade IDEA-modellen. Modellen är ett sätt att designa kris- och riskmeddelanden så att mottagarna i slutändan förstår och tar till sig informationen som sprids. IDEA bygger på att få in aspekter i innehållet som ökar både det kognitiva, affektiva och beteendemässiga lärandent. Eller med andra ord, lära sig fakta, känna att meddelandet har relevans och också göra det som krävs för att minska skadeverkningar.
I experimentet var de deltagare som såg filmen vi preppat med IDEA-anpassat innehåll (mer konkret fakta, budskap som ökade känslan av relevans) mer kunniga och värderade filmen högre än de som såg originalfilmen. Däremot hittade vi inga belägg för att de som såg "IDEA-filmen" var mer benägna att faktiskt vilja köpa hem saker till krislådan. Vad blir då slutsatserna? Ja, lite besvikna blev vi ju, men å andra sidan menar vi att de som lärt sig vad de ska göra rimligen har bättre koll den dag krisen slår till. Även om de kanske inte sticker till Claes Ohlsson och ICA och inhandlar allt en krislåda bör innehålla just idag.
Läs artikeln HÄR.
Läs rapporten HÄR.
Kommentarer
Skicka en kommentar