JMG-forskare och pandemier

Inget inlägg på flera månader, vilket inte beror på att jag varit inaktiv som forskare. Orken har inte riktigt räckt till och sedan har bloggandet fallit längre ner på listan över saker jag velat göra. I dessa tider av coronapandemin känner jag återigen ett behov av att sprida en del av den forskning vi gör på JMG.

I projektet som jag arbetar med nu (KRISAMS), där vi studerar relationen mellan kriskommunikation och samhällsförtroende är aktiviteten på högvarv. Att vi jobbar dag och natt är kanske att ta i,
men dagarna är hektiska och tiden räcker inte riktigt till. Som jag berättade om i SVT:s kulturnyheter idag håller vi på med att forska
om både mediernas bevakning av pandemin och hur medborgarnas
syn på samhällförtroende påverkas av krisen. Vi har givetvis inga data än, men några reflektioner jag gjort handlar om hur krisjournalistiken förändrats - som jag berättar om i inslaget - och hur den också skiljer sig från hur svinfluensan bevakades. Det senare får bli en teaser till nästa inlägg.

Jag vill istället börja med att pusha för den forskning som letts mina kollegor på JMG vid tidigare pandemier. Marina Ghersetti och Tomas Odén har sedan 00-talet studerat mediernas bevakning av olika kriser och då även pandemier och smitta. Det finns tre rapporter att ladda ner och förkovra sig i för den som är intresserad. En om fågelinfluensan, en om svininfluensan och en om ebola.

Alla tre är finaniserade med forskningsanslag från MSB och ger en bra bild av hur svensk krisjournalistik ser ut när det handlar om pandemier och smitta.

Här är länkarna till de tre böckerna/rapporterna

När hoten kommer nära
Pandemin som kom av sig
Ebolahotet

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer