När jag var krönikör....

I många år - närmare bestämt mellan 1998 och 2013 - var jag krönikör i Borås Tidning. När jag rekryterades av dåvarande chefredaktör Jan Öjmertz var det enda kravet att det skulle handla om medier och gärna ha en knorr på slutet. Efter bästa förmåga försökte jag hålla mig till den kravspecifikationen och resultat blev en mängd olika texter, där journalistik och politisk opinionsbildning samsades med mer allmänna funderingar kring mediesamhället och medieutveckling. 

Sammantaget blev det 87 texter i tidningen, en del blev bättre än andra. Ofta försökte jag knyta an till en aktuell fråga eller någon debatt som just förts för att vara lite nyhetsmässig. Dessutom ville jag vara lite personlig och om det gick ta in egna erfarenheter i texterna. En gång skrev jag om hur det kändes att lite oväntat vara med i en blogg efter att ha haft ett privat samtal med en person (Jag har blivit bloggad). En annan gång resonerade jag om varför jag som ung student till slut bestämde mig för att skaffa en tv-apparat.

Det finns ett avbrott i strömmen av krönikor eftersom jag tackade för mig 2004, då min arbetsbelastning var lite för hög. Men saknaden av att skriva krönikor blev för stor och till slut frågade jag redaktören om jag kunde få återkomma i krönikörlaget. I mars 2005 var jag på banan igen, med lite längre intervall mellan krönikorna fram till 2013.

Texterna mellan 1998 och 2004 samlade jag ihop i en lite skrift, mest för att veta var jag hade dem. Den går att läsa här om man är intresserad. De andra krönikorna är numera bakom betalvägg och därför tänkte jag återpublicera dem på bloggen framöver. En (gammal) krönika i veckan, med en förklaring eller försvarstal som inledning. Jag har också gjort kortare inhopp på nättidningen Alba, på Elfsborgs webbplats och i tidningen Kommunal ekonomi. Även dessa kommer att läggas upp på bloggen framöver.

Vissa texter håller ganska bra medan andra gnagts sönder av tidens tand. Men det må vara hänt. Krönikor är ju lite av en färskvara och det kan så här retrospektivt vara spännande att fundera lite på vad som skett sedan texterna publicerades första gången. Kanske är problematiken densamma eller har vi hamnat något helt annanstans än jag såg från min dåvarande horisont?

 Länk till krönikeboken.

 

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer