Röstar ni på ert bästa parti? Det gör inte jag!

Snart är det dags för valrörelse och ännu en gång ska vi som får rösta bestämma oss för hur vi tycker Sverige ska styras de närmaste fyra åren. När jag pratar med statsvetare om väljarbeteende brukar jag alltid opponera mig mot att beslutsmodellerna är "positiva", dvs. man utgår från att människor väljer sitt bästa parti före det nästa bästa osv. Jag tror det är helt tvärtom.Väljarbeteende handlar för många minst lika mycket om avsmak som smak. Med andra ord tror jag inte att vi väljer vårt bästa parti. Vi väljer vårt minst dåliga parti.

Eftersom jag knappast ingår i kategorin "starkt övertygad partianhängare" funderar jag varje gång vad jag ska rösta på. I den kalkylen ingår inte letandet efter bästa parti. Det handlar istället om vad som är minst dåligt. Inte så konstigt kanske eftersom partiernas program är breda och inte inriktade på en enda fråga. Dessutom ingår en inte oväsentlig del känsla i beslutet.

Min kalkyl börjar med att välja bort. Vilka partier kan jag inte tänka mig att rösta på. Då faller några partier bort på en gång. De där partierna skulle jag inte ens rösta på under pistolhot. Bland den hög som är kvar ryker några partier till som jag inte heller vill ge min röst. Känns faktiskt ganska omöjligt att rösta på dem. Till slut finns det två partier kvar. Inte för att jag är särskilt entusiastisk för något av dem, men till slut får ett av dem - efter viss tvekan - ändå min röst.

När jag lämnar röstbåset i september är det med andra ord inte med en känsla av att valt mellan mitt bästa eller näst bästa parti utan mellan det minst dåliga och näst minst dåliga. 

Så funkar jag.

Kommentarer

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Den blomstertid nu kommer.... Veckans valaffisch v.28

Bild
I två dagar på rad har jag varit med i radio och pratat om blommor och politik. Lyssna här . Skälet är givetvis de svenska partiernas förkärlek till blommor som logotyper. Som jag skrivit i en tidigare bloggpost är blomsterspråket på väg bort från svensk politik. Från genomslaget under 1980- och 1990-talet då alla riksdagspartier förutom Moderaterna skaffade dig blomsymboler väljer flera partier bort blommorna som partisymboler. Liberalerna ersatte blåklinten med ett L och vitsippan försvann till förmån för förkortningen KD hos Kristdemokraterna. Feministiskt initiativ skaffade aldrig någon blomma utan använder förkortningen F! som logotype. Vi har skrivit om blomsterspråket i boken Politik i det offentliga rummet , där logotyper slog igenom i och med en ökad professionalisering av kampanjerna på 1960-tal et. Men då fanns det inga blommor alls. Även om både Socialdemokraternas ros och Centerns fyrklöver funnits med som symboler för partierna användes de inte på valaffischerna. Soc...
Läs mer

Propagandainspektion (vecka 20): De rödgrönas kampanjaffischer

Bild
Som vi pekat på i tidigare inlägg finns det skillnader mellan riksdagsval och val till Europaparlamentet. Men det är ändå meningsfullt att ta upp oppositionspartiernas affischering i EU-valet, eftersom rollen som opposition i hög grad kännetecknar partierna i väljarnas ögon. Samtidig är också självklart att oppositionenens politik även inkluderar synen på EU. Så hur markerar Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna sin position i årets affischer? Klimatet, klimatet, klimatet Miljöpartiet anser att det endast finns en fråga som är viktig i EU-valet, nämligen klimatet. På sina tre affischer presenterar partiet sina kandidater bakom nästan identiska texter: ”Klimatet. Havet. Klimatet.” ”Klimatet. Klimatet. Klimatet.” ”Klimatet. Modet. Klimatet.” De enda övriga ord som får vara med är ”havet”, som spelar en central roll i klimatfrågan, speciellt eftersom det drabbas av temperaturhöjningarna, och ”modet”. Vilket mod det handlar om förklaras inte, men förmodligen syftar man ...
Läs mer

Propagandainspektionen (vecka 23): Dansen kring SD

Bild
Det är bara några dagar kvar av EU-valrörelsen 2024. Förtidsröstningen indikerar ett valdeltagande i nivå med – kanske lite över – valet 2019. Undersökningar visar också att över 70 procent av väljarna säger att de tänker rösta i EU-valet. Ser vi på opinionssiffrorna är den stora frågan om Liberalerna och Kristdemokraterna kravlar sig över 4-procentsspärren. Mitt tips är att de gör det, men allt beror på mobiliseringen. Röstar många kan effekten av hängivna väljare - som ofta gynnar små partier – bli mindre. Men osvuret är bäst. På söndag kväll vet vi (kanske) hur det gått. Inte innan dess. En ny dynamik i EU-valen Många, inklusive propagandainspektörerna, har påpekat att EU-val är andra rangens val. De är inte lika intensiva och intresset är begränsat från såväl partier, medier och väljare. Förra valet kändes lite som ett trendbrott, intensiteten var lite högre och intresset var större, vilket resulterade i att fler väljare än någonsin tidigare gick och röstade i ett svenskt EU-v...
Läs mer