De ombytliga väljarna - partistrategernas mardröm
Politisk kommunikation handlar mycket om strategi och taktik. Partistrategerna smider planer och funderar på hur de ska maximera framgångar på olika arenor - hos väljarna, i partiet, mot andra partier, i den förvaltningarna. Även medierna är en central arena, kanske inte som ett mål i sig utan som ett sätt att nå andra arenor.
Över tid är alla forskare överens om att den politiska kommunikationen har professionaliserats. Mer och mer tjänster köps in, kampanjarbetet blir hårdare organiserat och man använder mer avancerade metoder, både för att samla in information och föra ut partiets budskap.
Trots denna trend verkar det bli svårare och svårare för strategerna att göra framgångsrika val. I Marie Grusells och Lars Nords rapport Vinnande kampanjer, förlorade val.Partiernas politiska kommunikation i valrörelsen 2014 tycker man sig se en frustration bland de svenska partiernas strateger. Kompetensen är hög och strategitänket är utvecklat. Trots det inser de att det är svårt att lyckas. Det finns så många parametrar att ta hänsyn till och eftersom alla andra partier försöker göra samma sak är det helt enkelt nästan omöjligt att styra.
De senaste åren verkar också all denna kompetens bli allt mer överraskad av väljarnas reaktioner. Visst kan man skylla på opinionsundersökningarnas bristande träffsäkerhet (som ändå är bättre än sitt rykte). Men till sjunde och sist handlar det om misslyckade politiska bedömningar. Exemplen är oräkneliga. Republikanernas underskattning av Trump (som egentligen är större än att han vann över Clinton), Camerons beslut att utlysa EU-omröstningen, Moderaternas kursändring gällande Sd och Mays strategi att utlysa nyval. I alla dessa situationer har partistrategerna beslut slagit tillbaka eftersom väljarna har valt att stödja andra kandidater eller politiska förslag än de förväntade.
Så trots att partistrategerna blir allt mer professionella verkar det finnas en grupp som man har extremt svårt att hantera. Väljarna, vilka har blivit partistrategernas mardröm. Man kan inte lita på dem överhuvudtaget!
Över tid är alla forskare överens om att den politiska kommunikationen har professionaliserats. Mer och mer tjänster köps in, kampanjarbetet blir hårdare organiserat och man använder mer avancerade metoder, både för att samla in information och föra ut partiets budskap.
Trots denna trend verkar det bli svårare och svårare för strategerna att göra framgångsrika val. I Marie Grusells och Lars Nords rapport Vinnande kampanjer, förlorade val.Partiernas politiska kommunikation i valrörelsen 2014 tycker man sig se en frustration bland de svenska partiernas strateger. Kompetensen är hög och strategitänket är utvecklat. Trots det inser de att det är svårt att lyckas. Det finns så många parametrar att ta hänsyn till och eftersom alla andra partier försöker göra samma sak är det helt enkelt nästan omöjligt att styra.
De senaste åren verkar också all denna kompetens bli allt mer överraskad av väljarnas reaktioner. Visst kan man skylla på opinionsundersökningarnas bristande träffsäkerhet (som ändå är bättre än sitt rykte). Men till sjunde och sist handlar det om misslyckade politiska bedömningar. Exemplen är oräkneliga. Republikanernas underskattning av Trump (som egentligen är större än att han vann över Clinton), Camerons beslut att utlysa EU-omröstningen, Moderaternas kursändring gällande Sd och Mays strategi att utlysa nyval. I alla dessa situationer har partistrategerna beslut slagit tillbaka eftersom väljarna har valt att stödja andra kandidater eller politiska förslag än de förväntade.
Så trots att partistrategerna blir allt mer professionella verkar det finnas en grupp som man har extremt svårt att hantera. Väljarna, vilka har blivit partistrategernas mardröm. Man kan inte lita på dem överhuvudtaget!
Kommentarer
Skicka en kommentar