Propagandan och det politiska samtalet

I kölvattnet efter det amerikanska presidentvalet har de stora amerikanska nyhetsmedierna haft informella möten med den tillträdande presidenten. Sådan är traditionen. Men givetvis blev det inte riktigt som det brukar. Enligt uppgifter som cirkulerat attackerade Trump medierna (som lovat att inte publicera från mötet i förhand). Nästa utfall blev mot NY Times där mötet ställdes in. I den amerikanska offentligheten verkar det nu alltid finnas två sanningar. Trump menade att han ställde in mötet eftersom tidningen ville ändra förutsättningarna. NY Times hävdade å sin sida att Trump ville att hela mötet skulle vara off-record, vilket tidningen inte gick med på. Därför avböjde NY Times träffen.

Det är givetvis inget nytt att politiker, journalister och andra aktörer i offentligheten inte är överens om sakernas tillstånd. Men de traditionella partierna har sedan länge en mötesplats, en någorlunda gemensam bild av vad som sker och hur verkligheten ser ut. Sedan är politiker från olika partier givetvis inte överens om orsakerna eller hur de ska lösas.

Men jag tror att vi de närmaste åren kommer att se en stegring av olikheter i beskrivningar av vad som sker. Vad Trump och andra aktörer i den våg av högerpopulism som är stark just nu verkar sätta i system är att man vägrar att enas om något som inte stämmer överens med den egna världsbilden.
Då går det givetvis inte att möta någon i ett politiskt samtal eller komma överens.  Det politiska samtalet har helt enkelt blivit en rent propagandakrig.