ICA lördag Vol 3

Första papret för dagen presenterade Devon L. Brackbill hur vi ser på våld i en demokrati, detta genom att analysera Barak Obamas och Sara Palins tal efter att kongressledamöten Gabrielle Gifford sköts i Tuscon, Arizon 2011. Han visar att både Obama och Palin  ser dådet som en enskild händelse, inte en strukturell problematik. Ingen av dem ser dådet som en konsekvens av nedskärningar av sociala skyddsnät, utan endast på den enskilde förövaren som skyldig.

Moniza Waheed hade skrivit nästa paper (men hennes kollega presenterade eftersom hon fått förhinder) handlade om värden (typ ett bättre liv, fattigdom mm)  i politiska tal och varför de används. Med utgångspunkt från tal i FN visar hon med hjälp av intervjuer med talskrivare hur processen går till.  Resultaten visade bland annat att de flesta menade att man inte kan föra fram olika värden när talen riktas till olika länder, men att det ändå finns skillnader i hur man uttrycker sig. Intressantast var kanske att den individuella friheten var liten, alla talskrivare var homogena i hur tal i FN ska skrivas. En stark kultur och insocialisering med andra ord.

Charlotte Nau & Craig O Stewart hade ett paper om hur mottagare ser på kön och verbal aggression. Med utgångspunkt från teorier om att våra förväntningar på hur en talare ska bete sig styr om vi tar till oss det som sägs. Hypoteserna för experimenten var att aggressiva tal hållna av kvinnor skulle bedömas mer negativt. Resultaten visade visserligen att aggressiva uttalanden bedöms mer kritiskt är klart, men det spelade ingen roll om talaren var man eller kvinna. Inte ens när de lade till bilder på talarna fanns sådana effekter. Diskussionerna efteråt handlade om att det kanske har hänt något. Väljare kanske inte längre bedömer det kritiskt om kvinnor är aggressiva i politiska tal.